Category Archives: intervju

Scalper

Snåljåpens lördagsintervju: twittraren @Scalper_ !

Idag har vi vänt på steken och intervjuat en riktig handlare. Trader anställd på en större bank är ungefär så långt ifrån mig själv man kan komma. Jag förespråkar ofta att ta in annorlunda perspektiv för att utvecklas, och därför kändes @scalper_ som ett perfekt intervjuobjekt.

Vem är Scalper?
Han är en pajas på Twitter som tenderar att se saker från en oattraktiv vinkel. Finns nästan alltid en bitter underton i det han publicerar. Han är en karikatyr av alla människor jag träffat i finansbranschen under många år. Narcissist och misantrop är tillmälen som beskriver honom väl. Lite av finanstwitters Ignatius J. Reilly?

Jag själv är nog inte fullt lika bitter. Eller jag kan nog säga att jag egentligen inte alls är bitter. Jag försöker vara en ganska hygglig prick och gillar lite humor i vardagen. Men många år i aktiemarknaden sätter sina spår dock. En stor anledning till varför många, som pysslat med trading länge, blir lite luttrade tror jag beror på att man hela tiden strävar efter något ouppnåeligt, den perfekta traden typ. Den finns ju helt enkelt inte. Det kommer alltid vara så att man går in för tidigt/sent, tar för liten size. Sen samma sak vid exit etc. etc. Hur bra än utfallet blir så kunde man, med facit i hand, alltid kunnat göra det bättre. Man blir helt enkelt förbannad minst 20 gånger om dagen måndag-fredag varje vecka. Vet inte om det är unikt för mig men jag kan ha en superbra period men ändå sitta och vara grinig för att det inte blev ännu bättre. Kan bli sinnessjukt påfrestande. Med det sagt måste jag ändå säga att jag älskar vad jag gör och känner mig lyckligt lottad som fått pyssla med detta så länge. Det finns betydligt värre saker än detta man kan tvingas göra på dagarna.

I övrigt är jag nog ett ganska vanligt maskrosbarn som får mer och mer distans till livet och jobbet ju äldre jag blir, och det tror jag är viktigt i den här världen.

På något sätt känns det som om Scalper kanske blivit din ”jobbpersonlighet” men du kanske är annorlunda privat. Vad tror du om den analysen?
Jo, så är det nog. Var nog mer uppslukad av jobbet förr i tiden. Då var man ofta ute på stan och stökade på kvällarna med likasinnade och kunde stå och mala om börsen tills promillenivån i princip gjorde det omöjligt att både förstå och göra sig förstådd. Då var jag nog ett med min jobbpersonlighet. Men nu är jag faktiskt ganska less på att snacka börs när jag inte sitter på kontoret. Och krogarna på stan mår nog bäst utan mig. Men väl på arbetet så är det ju 100% fokus som gäller. Hinner ju knappt läsa på twitter om alla förmögenheter som skapas.

Du kallar dig maskrosbarn, skulle du säga att du haft en tuff uppväxt? Och isåfall: hur skulle du säga att den påverkat dig som trader?
Nej skulle inte påstå att jag har haft en tuff uppväxt. Det låter så urvattnat. Det finns många som haft det betydligt värre. Skulle säga att jag kanske inte hade idealiska förutsättningar för att hamna inom just finans. Jag växte upp i en halvstökig förort till Stockholm i en familj där psykisk ohälsa ständigt var närvarande. Det gjorde att jag fick lära mig att ta hand om mig själv ganska tidigt. Det var inte så mycket curlande om man säger så. Det är nog därför jag idag har lite svårt med allt fjanteri och självömkan i dagens samhälle. Antingen så simmar man eller så sjunker man, punkt slut. I Sverige har faktiskt alla en hygglig chans att få göra det man vill om man lägger manken till, även om man inte är född med en silversked i munnen. Visst underlättar det om man har en Pappa som har gått på samma internatskola som tradingchefen på Goldman om man söker jobb där, men med lite vilja går det mesta att lösa om man har lite skinn på näsan. Svårt att säga om/hur det har påverkat mig. Jag vill gärna tro att jag tidigt blev väldigt målinriktad. Om det är ett resultat av miljöpåverkan, genetik eller något annat låter jag vara osagt. Men det känns intuitivt som en positiv egenskap i detta yrke?

Nu då, vad gör du till vardags?
Jag är sedan en tid tillbaka anställd som trader på en större bank.

Hur många ”traderjobb” finns det nu för tiden, och hur glamorösa är de egentligen?
Beror lite på hur man definierar traderjobb. Ren exekvering, som tidigare var en ganska personalintensiv grupp i ett handlarrum, har krympt avsevärt sista åren i takt med att algoritmhandeln har blivit så lättillgänglig. Nu för tiden kan en person göra vad 10 gjorde för 10-15 år sedan. Och renodlade Principal Strategies deskar eller propp-deskar har i mångt och mycket reglerats bort efter den sista finanskrisen. Det som är kvar är Market making inom derivat och aktier. Den delen kommer väl inte försvinna helt men jag har svårt att se att den kommer växa i framtiden. Vissa hävdar förvisso att den kommer dö ut helt så småningom men jag tror att det kommer finnas en kritisk massa kvar, dock relativt liten. Så som svar på din fråga så finns det nog ganska få traderjobb tyvärr. Glamoröst, nje. Att sitta och stirra in i 6 skärmar hela dagarna känns inte så glamoröst? Är man ute efter att vara glamorös ska man nog bli porrskådis eller liknande?

Får tipsa dig om Rom Jeremys självbiografi: The Hardest “Working” Man in Showbiz.
Haha, tack för det. Den måste jag ju läsa.

Vad får dig att tro att market making alltid kommer finnas kvar som manuellt moment?
Marknaden blir mindre transperent och mer fragmenterad. Även om man försöker reglera bort detta nu så tror jag det kommer bli svårt att vända den utvecklingen. Det i sin tur gör det svårare för köp-sidan att finna den likvididitet man söker utan att få ett skyhögt IS. Därför tror jag att det kommer finnas ett behov av att få tillgång till alla pölar av likviditet med viss handpåläggning. Dels tror jag sälj-sidan fortfarande är bättre på att hitta likviditet än köp-sidan själva, och dels så tror jag att alternativkostnaden blir för hög om det ska sitta en förvaltare och söka volym på egen hand? En del kommer säkert kalla mig naiv nu och alla finanstwittrare kommer väl ha mycket bättre insikter i vanlig ordning. Det enda man vet är att marknaden kommer förändras otroligt mycket närmaste tiden och det är svårt att överblicka exakt hur det kommer se ut om t ex 10 år.

Många traders jag träffat på har visat tämligen bristande kunskap om företagsekonomi och de mer fundamentala faktorerna bakom börsen. Hur viktig skulle du säga att den ”klassiska aktiekunskapen” är för ditt jobb?

Tror det är högst personligt. Jag själv är ingen analytiker som gillar att sitta och grotta för mycket i detaljer och det är länge sedan jag lämnade mina akademiska studier inom ämnet. Jag får inte ståfräs av att sitta och titta i bokslut om jag ska uttrycka mig milt. Allt kokar väl ner till vilken typ av handel man vill ägna sig åt. Är man extremt kortsiktig så spelar givetvis fundamentala faktorer mindre roll. Personligen så skulle jag dock inte känna mig bekväm i att sitta framför skärmarna och se lika sopren ut i blicken som Hans Majestät Konungen när avsluten tickar förbi. Men det är ju ingen raketforskning vi pratar om direkt så att lära sig de grundläggande kunskaperna går ju relativt fort. Numera skummar jag gärna igenom analyser och försöker avgöra om det är dravel eller inte.

Handlar du enbart kortsiktigt eller har du en klassisk långportfölj också?
Det blir väldigt stor del kortsiktigt, finns det något high conviction case någonstans så kan det vara intressant men tyvärr är det ju de casen man tror mest på som tenderar att kosta mest då normala spärrar som stoppar ersätts med uppdubbleringar och snittfester. Gillar inte det konceptet. Kanske är därför jag aldrig lyckats bli dollarmiljadär iofs?

Har du något uttalat mål i kronor och ören som du siktar på? What’s your number?
Nej, egentligen aldrig jobbat så. Greg Riba sammanfattar det ganska bra tycker jag. ”make money every day”. Sen att det inte blir så är ju en annan sak och sen att han själv ser ut att ha hamnat i livets snedgunga kan ju bero på andra saker än hur han handlat? Men tror den strävan är tillräckligt luddig, på ett bra sätt, för att hålla som affärside. Att ha en statisk siffra som man strävar efter kan nog bli mer av en jinx än ett hjälpmedel.

Om man skulle vilja bli anställd trader, har du något tips?
Tyvärr går branschen igenom ganska tuffa tider just nu av olika anledningar. Mycket beror på regulatoriska förändringar som har kommit och som fortsätter att välla in. Mitt tips skulle nog vara att söka sig till köpsidan. Det finns gott om mindre förvaltarfirmor men även stora institutioner där man säkert kan få en del mandat att handla. Orkar man söka sig till London så ökar ju möjligheterna oerhört.

Många Twitter-traders handlar i egen bok, men du jobbar på firma. Har du någonsin övervägt att bli privat daytrader?
Jag har suttit i ett par av rummen på stan. Satt där i 6 år tillsammans med ett gäng andra likasinnade som allihop var fantastiskt duktiga på sin egen lilla nisch, och som har arbetat många år i branschen som anställda. De flesta av dem sitter fortfarande kvar där och är konsekvent lönsamma. I absoluta termer alltså, ingen relativavkastningsdynga som vissa envisas med att prata om. Det är en kul och ganska annorlunda stämning att sitta i ett rum där alla kämpar för sitt leverbröd varje dag. Vissa dagar, speciellt under rapportperioder så kunde det från ena sidan rummet komma en 30 kilos kontorstol flygande in i väggen samtidigt som någon på andra sidan rummet sitter och vrålar av lycka och där båda har handlat samma papper. Marknaden i ett nötskal med andra ord . Någon gång i framtiden kommer jag säkerligen hamna där igen. Men det är en enorm skillnad på att sitta och handla i egen regi och att handla för någon annans räkning, det ska gudarna veta. Det blir mycket svårare att få distans till arbetet när man sitter själv. I gengäld får man friheten att kunna göra exakt som man vill, vilket är väldigt värdefullt.

I din Twitter-bio skriver du att du jobbade på ett av de stora finanshuset då Lehman Brothers smällde. Hur var det?
Ja, det stämmer. Jag satt som trader på en storbank i London ett antal år på slutet av 00-talet. Allt var alldeles glimrande då jag flyttade dit. Nya arbetsplatsen var i ett handlarrum som var lika stort som 2 fotbollsplaner smockfullt med handlare i de flesta tillgångslagen, precis som jag ville ha det. Kommer fortfarande ihåg känslan man hade i kroppen i början då man klev in i rummet, riktigt skön puls. Det var ingen euforisk marknad så som jag minns det men den tuffade på norrut och hade väl gjort det sedan i början av 2000-talet. Sen började det knaka lite men marknaden hölls sig på benen oväntat länge. När proppen väl gick ur så gick det som bekant ganska fort. Innan det fullkomligt briserade så kom tradingchefen över till mig någon gång på sensommaren 2008 och sa åt mig att stänga alla positioner och att inte ta några nya, något som gällde alla i rummet vid den här tidpunkten. Jag blev både förvånad och besviken för det var sjuka svängningar intradag, och det passade min stil väldigt bra men jag förstod att något inte stod rätt till så det var ju bara att acceptera. Sen gick ju hela skiten rakt i diket som alla känner till vid det här laget. Den tiden var riktigt obehaglig. Tror inte min familj uppfattade det likadant som mig som satt och blev marinerad i kaoset varje dag. Jag och flera av mina vänner som var i samma situation som mig var så pass oroliga att vi såg till att ha en summa kontanter hemma utifall hela det monetära systemet skulle braka ihop. Som om det nu skulle ha hjälpt? Så här i efterhand kan man skratta åt det, men där och då var det ganska skrämmande. Det hela ebbade ut i att jag bönade och bad min chef att han skulle säga upp mig så jag kunde få en avgångsslant och ta ungarna och frugan därifrån. Sagt och gjort, i början av 2009 kom vi hem till Sverige igen och då satte jag mig i ett utav Stockholms handlarrum för privatpersoner och började köra i egen bok.

Finns det någon särskild lärdom du tagit med dig därifrån som du skulle vilja lyfta fram?
Alla perioder av extrema tillstånd på börsen är nog lärorika i sig. Man blir förvånad över hur snabbt allt kan förändras. Jag började jobba som privatmäklare precis efter IT-smällen i början av 2000-talet och det var samma känsla då, det fanns liksom inte någon botten. Ericsson bröt under 3 pix och man trodde den skulle till noll. Samma med ABB, under 10 spänn och folk var övertygade om att det var konken inom kort. Jag fick ta över ett antal utbombade kunder som gått från noll, till tio miljoner i IT-haussen på ett par år och sedan i princip tillbaka till noll igen. Det var fan begravningsstämning i ett par år då, och ordspråket ”Lätt kommet, lätt förgånget” fick en riktig innebörd. Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte om erfarenheten av detta har gynnat mig eller legat mig i fatet? Problemet är att när man upplevt detta så blir man ganska harig. Man vet hur sjukt fort det kan gå snett så man litar liksom inte riktigt på marknaden. Tror det är lätt att bli för riskavert, och det är ju inte direkt idealiskt i en bull-marknad.

Om du fick ranka några nyckelegenskaper hos en riktigt grym trader. Vad skulle det vara?
Jag önskar jag var en riktigt grym trader och hade jag dessa nyckelegenskaper så hade jag flyttat till Belize och hängt med John McAfee på dagarna. Det är svårt att peka på några enskilda egenskaper när man tar det ur sitt sammanhang. Om man befinner sig i en urstark psykosmarknad så tror jag att det kan vara en edge om man är fullständigt blåst i bollen. Jag är inte fullt så pundig så den typen av marknad funkar inte alls på mig. Men ska man försöka singla ut några saker så skulle jag nog säga att man bör ha förmågan att låta bli att få hybris när det har gått bra ett tag. Det är riktigt knepigt faktiskt. Utan att man märker det så börjar man kladda i saker som man absolut inte ska röra och vips, så går performance ned igen. Alla som handlat ett tag känner igen det. Något annat som jag också tycker är väldigt svårt är att handla i rätt volym. Hitta den magiska gränsen där man inte kör för stort så man konstant sitter med ett gäddhuvud i kallingarna, och inte för smått så det inte blir något överhuvudtaget. Problemet är att den där gränsen flyttar sig hela tiden beroende på senaste tidens framgångar och bakslag i handeln och ens eget mentala allmäntillstånd. Sist och förmodligen den viktigaste saken man bör kunna bemästra är att hantera perioder av motgångar. För sådana perioder kommer då och då. Man är fan inte kaxig när man suttit i ett par månader och kategoriskt handlat som en kratta och det är pengar ut varje enskild dag. Jag kan ibland komma in i perioder då jag är övertygad om att hela världen sitter och väntar på att jag ska ta en posse så alla kan squeeza ut mig samtidigt. Har t o m gått så långt att jag sett en perfekt set up för att riffa av ett offer men då av desperation slagit på biddet i tron att om jag gör precis tvärt emot vad jag tror så borde det bli bra eftersom jag gjort allt fel tidigare? Det har ju givetvis sällan funkat. Men faktum är att man tidvis kan bli så dålig att man sitter och skäms. Inte bra för självkänslan att sitta vid en tradingdesk högröd i ansiktet av skam. Jag tror alla hamnar där då och då och tror dessutom det är oundvikligt. Det där har jag blivit mycket bättre på att hantera med åren. Numera känner jag det i kroppen ganska tidigt, då är det bara lägga i friläge och lugna sig. Ner med volymen och börja handla något tråkigt fastighetsbolag tills det går över. På så sätt blir det inte så kostsamt. Då slipper man den där känslan som uppstår då man blåser ut ett halvårs intjäning på ett par veckor. Den känslan är obeskrivligt smärtsam. Faktum är att jag får upp lite kräk i munnen bara av att tänka på det.

Alla hamnar nog i det där träsket förr eller senare. Vad är dina tips för att ta sig ur perioder av ruskigt rutten performance?
Lite som jag var inne på tidigare så brukar jag försöka dra ned på både handel och storlek när jag har hamnat i en jobbig period. Sitta på händerna tills man börjar få en känsla för varför man hamnar snett hela tiden. Det är så lätt att bli desperat och forcera fram affärer som egentligen inte är något att handla på. Många gånger är det så enkelt att man sitter med helt fel vy och inte fattar det. Eller att man inte har någon vy alls, då blir det svårt att handla med övertygelse och stopparna ryker hela tiden på helt fel ställen. Så tipset är väl att ligga lågt tills såren har läkt och sen försöka komma igång så smått tills det släpper. Är det något man kan vara säker på så är det att det kommer nya chanser så småningom.

Om du skulle försöka dig på någon form av självanalys. Vad är du bra på när det kommer till Trading? Vart är din edge?
Jag har fortfarande väldigt mycket att lära mig. Jag tror den insikten är min edge. Mitt mål med trading, oavsett om jag handlat för egen räkning eller någon annans, har aldrig varit att bli miljardär. Snarare har jag sett det som ett sätt att försörja mig på något som jag tycker är riktigt kul. Att kunna visa på en hyfsat stabil intjäning sett över flera år. Jag har sett duktigt folk som kört i diket fast de haft en bra fungerande edge. Problemet är att marknaden förändras, de saker som tidigare fungerat slutar helt plötsligt att funka. Man måste helt enkelt vara lyhörd och inse att man hela tiden måste söka efter nya vägar. I teorin så ska det ju i princip vara omöjligt att skapa en överavkastning över tid. Jag håller till stor del med där men jag kämpar på för att motbevisa tesen.

När och hur började din aktieresa? Vad fick in dig på den här banan?
Det var en kompis storebror som började prata aktier då han gick med i Unga Aktiesparare i början av 1990-talet. Mitt i en brinnande finans- och fastighetskris gick jag, glad i hågen, in på banken och köpte SEB för typ 8 kronor. Jag hade absolut ingen aning om vad jag pysslade med men veckan efter så kom regeringen ut med ett räddningspaket till banksektorn så skräpet rallade till 20 spänn. Snacka om nybörjartur. Jag tog vinsten och har varit fast i detta sedan dess i princip.

Om du fick ge ett råd till ditt tidigare själv som skulle snabbat på din inlärning eller gjort dig bättre, vad skulle det vara?
I början när jag satt mig och handlade i egen regi så hade jag svårt att koppla bort tradingen när börsen var stängd. Vissa perioder, framförallt de dåliga, så ältade jag mycket trading i skallen. Jag önskar att jag hade haft bättre distans till jobbet och att jag förstått vikten av att logga av och skita i börsen efter klockan halv sex. Man kan hålla på ett par år och leva med börsen dygnet runt men till slut blir det destruktivt och glöden slocknar vilket leder till slentrianmässig handel och dålig fokus. Sen borde någon ha lärt mig att sitta på händerna vissa dagar. Vissa rapportperioder i början kunde bli riktigt dyra, att gå in och veva i nåt finskt verkstadsbolag när rapporten kommer och den slår 4-5 euro inom loppet av några sekunder kanske inte är så begåvat?

Alla mina intervjuobjekt tvingas ge med sig av ett par boktips. Vilka blir dina?
Om du syftar på böcker inom ämnet trading så har jag nog inga som jag tycker är värda att nämna som får min båt att gunga. Visst läste jag en hel del böcker om trading och investeringar förr om åren men numera försöker jag undvika dessa. Blir som att lära en gammal hund med bebishjärna att sitta. Jag har säkert fel men det har lite att göra med det jag nämnde tidigare, när klockan är halv 6 så stänger jag ned och försöker bli en normal människa igen i några timmar. Då funkar det inte att gå hem och sätta sig med en bok om trading. Men man kan ju alltid ändra sig så om du har något riktigt hett tips så är jag villig att göra ett försök.

Om du inte har några boktips, vilka andra tips har du för att man ska utvecklas?
Jag tror ju att böcker är ett väldigt bra sätt att utvecklas. Framförallt om man pysslar med lite mer långsiktig handel. Jag kanske ska klargöra det så det inte låter som att jag dissar all form av fackliteratur. Jag älskar att läsa men just nu håller jag mig till annan typ av läsning. Håller man på med dagshandel dock så tror jag att det som vanligt handlar om tid. 10000 timmar? Eller hur var det nu?

Avslutningsvis, hur länge till kommer du pyssla med detta?
Jag håller gärna på fram till den dagen Liam Gallagher ringer och frågar om jag vill vara med och spela triangel i hans nya band.

Snåljåpens Lördagsintervju: @89Olle (Olle Jacobsson)

De senaste 2 åren så har det seglat upp en ny stjärna på twitterhimlen. En hjälmbeklädd skåning som kastar sig med huvudet in i bolag där varningsflaggorna duggar tätt. Är det ett under att avkastningen blivit fantastiskt, är det rent flyt eller har Olle lyckats lösa börspusslet? Jag var tvungen att försöka besvara frågan.

Vem är egentligen Olle?
En 27 årig Malmö-kille som har hållit på med aktier i 4,5 år och någonstans på vägen fick för sig att detta var hans största intresse.

Hur är det allmänna aktieintresset i Malmö? Är det lätt att hitta likasinnade?
Gjorde ett par försök att besöka Unga Aktiesparare för några år sedan och kom tillbaka med lite blandade känslor. Kommer nog göra något nytt besök där när det klaffar med kalendern. Tror den delen av regionens aktieintresse faktiskt är skadat av Lund. Den första regeln för vilka bolag jag får investera i som jag någonsin implementerade var i princip ”rör ej” biotech/forskning osv. Fattar inte hur jag någonsin skulle kunna hitta någon form av edge inom sånt. Snackar hellre väder än Braincool och mycket av småbolagsintresset här ser ut att ha slukats av den typen av bolag. Samma typ av bolag brukar ofta dominera på aktiedagar/aktiekvällar/redeye event som organiseras i regionen. Har ett par nära gamla vänner som är intresserade och en tidigare arbetskamrat som jag brukar prata aktier med. Sedan har jag kommit i kontakt med några via utbildning. De som jag känner till i regionen som verkligen brinner för ämnet går nog att räkna på två-tre händer.

Vad gör du till vardags?
Brukar svara att ”jag har sommarlov” på frågan och planerar att vara ledig fram till november (bortsett från ekonomi-studier). Misslyckades med någon tenta i våras så det kommer nog bli en del plugg med start i början av augusti. Passar också på att resa runt lite just nu. När jag är hemma spenderar jag dagarna med träning, långa promenader och en hel del aktier.

Vad är drömmen, vad skulle du vilja göra på dagarna? Vad är det tanken att ekonomistudierna ska leda till?
Har trivts väldigt bra alla de åren jag jobbat, under min studieperiod och även nu när jag är helt ledig. Har eventuellt ett nytt konsultjobb inom IT på gång som jag många dagar ser fram emot. Vill framförallt ha möjligheten att om jag någon dag bestämmer mig för att jag inte gillar vardagen, kunna förändra den direkt utan att ekonomin hindrar mig. Men är generellt inte personen som drömmer så mycket och framförallt inte personen som planerar. Har ingen direkt tanke med ekonomistudierna, mer än att det kan visa sig vara bra att ha. Behövde en förändring förra hösten och kände att jag ville passa på att testa plugga igen, innan jag blev för gammal för att även kunna delta vid fester.

Hur ser din bakgrund ut?
Valde från början ekonomi på gymnasiet och tanken var nog att jag skulle bli något sånt. När jag var färdig och besökte universitetet inför nästa val berättade de om Systemvetenskap och beskrev programmet som någon form av blandning mellan ekonomi och teknik. Min pappa trodde att det skulle passa mig och 3 år senare var jag färdigutbildad Systemvetare. Har spenderandet de senaste 6 åren som IT-konsult inom förvaltning/vidareutveckling av försäkringsbolags system/hemsidor.

Såhär i efterhand när du vänder tillbaka till ekonomi, ångrar du ditt högskoleval? Borde du kanske valt ekonomi från början?
Nej tror faktiskt inte det, har nog varit roligare att programmera dessa åren än den typen av entry level ekonomjobb jag förmodligen hade sökt om jag valt den linjen från början. Min första konsultchef berättade i efterhand att han innan han anställde mig tvivlade på min förmåga att vara konsultmässig, men valde att chansa. Antar att jag hade fallit bort på de flesta intervjuerna till de roliga ekonomi jobben om jag avslutat ekonomi studierna redan som 21–22 åring.

Många säger att programmering är bra att kunna pga. att man blir duktig på logiskt tänkande, problemlösning osv. Vilka fördelar tror du att ditt programmerande har och har haft på ditt investerande?
Den första gången jag kände att jag verkligen kunde bidra till att ta fram mer information om en aktie var när jag gjorde ett script för att tanka hem Starbreeze produkters positioner på Steam (plattform för försäljning av datorspel). Jag tror inte man ska underskatta effekten av att själv på något sätt bidra till övriga aktieägare genom att leta fram och dela ny information. Programmering blev en väg för mig att kunna bidra innan min kunskap var på vettig nivå. Tänk dig en like-jagande 15 åring och personens Instagram-konto. Du själv är exakt samma typ av djur, som drivs av samma bekräftelsebehov. Genom att dela information tror jag man kan förstärka sina tendenser att leta efter information och programmeringsrelaterade kunskaper har vid många tillfällen varit min väg dit.

Ofta läggs fokus på det logiska tänkandet/problemlösningsaspekterna när programmering kommer på tal. Jag tror en minst lika viktig snarlik aspekt är att man tränas i att bryta ner problem i deras minsta beståndsdelar och i skrift specificera de exakta stegen när man programmerar. Med det sagt har jag svårt att konkretisera exakt vad det givit, men tror helt klart ens tänkande är färgat av det.

Vad var det som skapade ditt intresse för aktier?
Har alltid gillat siffror. Brukade kolla hur det gick för morfars Volvo och föräldrarnas Ericsson via text-tv som liten. Var väldigt intresserad av politik som 10–13 åring och det fick mig att kolla med intresse på nyheter som handlade om snarlika områden. Kollade ekonominyheter på tv varje dag. Tror dock att jag kan bli intresserad av i princip vad som helst där det finns mycket data, förutsatt att jag lägger mycket tid på ämnet. Graden av mitt intresse för ett ämne brukar ofta vara i proportion till mängden tid jag lagt på det. Tror mycket slump styr vilka intressen man råkar få.

Har läst DI åtminstone sedan början av gymnasiet och läste bland annat Peter SchiffRon Pauls böcker kort efter finanskrisen. Fick runt den tidpunkten för mig att västvärlden skulle gå åt skogen vilket jag tror fördröjde mitt intåg på aktiemarknaden (och bostadsmarknaden). Köpte någon guld-fond för en liten del av pengarna föräldrarna sparat till mig (för kontantinsats till lägenhet), men var i övrigt passiv. Resultatet blev att jag tog in information under en längre tid utan att egentligen göra något. På julen 2013 bestämde jag mig dock för att tillslut agera (istället för att bara prata/läsa om ekonomi). Köpte mina första Nokia aktier 11 januari 2013 och sedan dess har intresset bara växt. I mars-maj 2014 lyssnade jag på The Black Swan, The Warren Buffet Way, The Outsiders, The Manual of Ideas, The Most Important Thing och The Intelligent Investor som ljudböcker, någonstans där fastnade jag helt. Ungefär vid den tiden var 100% av min lägenhetsinsats flyttad till börsen och jag började även blogga lite.

Kommer västvärlden fortfarande gå åt skogen? Om inte, vad har fått din världsbild ändrad?
Haha, jag är fortfarande ganska skeptisk, kan egentligen macro för dåligt för att ha direkt uttalade åsikter. Tror inte mycket har ändrats i min syn på saker, mer att jag har valt att dansa så länge musiken spelar. Det jag egentligen har varit orolig för är skuldsättning, men jag hade inte en syn på vad som skulle bli katalysatorn. Nu tror jag istället att den nuvarande situationen i Sverige kommer bestå tills något får svenskens konsumtion att falla. De mest troliga katalysatorerna i mina ögon är stigande räntor eller någon form av ny internationell kris (med tillhörande stigande arbetslöshet). Lite som med aktier så spelar det ingen roll om något känns orimligt om det inte finns något tydligt som kommer vända utvecklingen. Skulder tynger inte så mycket så länge ränta är låg och mängden skulder ökar. Det är först när de ska betalas tillbaka/blir dyrare det blir farligt.

Om du fick sammanfatta din investeringsfilosofi på max 3 meningar, hur skulle det låta?
Ett försök att identifiera bolag som handlas till en rimlig prislapp, men där sannolika positiva utvecklingar som just nu sker/kommer ske inte syns i värderingen. Är bolaget rimligt värderat tror jag att jag över tid inte kommer förlora pengar på att äga aktierna även om utvecklingarna jag hoppas på aldrig materialiseras. Sker förändringen vill jag ha bra uppsida, man skulle kunna säga att jag primärt letar efter billiga optioner på troliga utvecklingar.

Du är inte direkt känd för att vara en försiktig general, har det alltid varit hjälm på och all in?
Ja det skulle man nog kunna säga! Över 50% av portföljen har vid olika tillfällen varit investerad i Nokia, Starbreeze, Kopy Goldfields, Pricer och G5 Entertainment. Historiskt har det ofta varit all in, även när hjälmen glömts hemma.

Har du någon regel för hur stor del av portföljen ett enskilt innehav får bli? Och hur många innehav vill du ha?
Jag skulle nog kunna tänka mig att åter ha runt halva portföljen i ett enskilt innehav. Där någonstans går min nuvarande smärtgräns. Har för närvarande 10 innehav i portföljen vilket nog är nära min övre gräns för antalet innehav. Hade hellre haft 6–8 innehav då det hade varit ett resultat av större övertygelse. På senare tid har antalet innehav vuxit primärt på grund av att inget bolag ser tillräckligt intressant ut för att motivera >25% av portföljens kapital.

Tror du att din syn på risk och diversifiering kommer ändra sig när portföljen växer? Portföljen har växt ganska rejält sista åren, hur har din syn på detta utvecklats?
Jag har de sedan jag började på börsen haft väldigt mycket tur med den del utvecklingar. Allt från Microsofts köp av Nokias telefoner, till guldpriset våren 2016 och att Starbreeze lyckades med sin puls-försäljningsmodell. Om ett fåtal utvecklingar ej hade skett hade resultatet varit ett helt annat. Samtidigt tror jag många av betten faktiskt har skett vid tillfällen med vettig R/R. Men oavsett värdering hade jag aldrig köpt Kopy Goldfields för 100% av portföljens kapital igen (vilket jag gjorde 2014), så någon form av förändring mot lägre risk har nog skett. Mitt största innehav motsvarar för närvarande runt 15% av kapitalet. Samma bolag hade gissningsvis haft en större vikt för ett år sedan. Har börjat fundera på en modell där jag sätter kvantitativa värden på bland annat min kunskap om bolagen, edgen och nedsidan för att avgöra max viktning till ett enskilt papper. Skapar jag en sådan modell kommer den möjliggöra åtminstone upp till 50% viktning mot ett enskilt bolag, förutsatt att jag bedömer att jag har stort kunskapsövertag och risken är låg.

Om du fick möjligheten att ge ett råd till dig själv för 5 år sen, vad skulle det vara?
Att genomföra förändringar ofta leder till en snabbare förbättring än att hoppas på att andra ska hjälpa en. För 5 år sedan satt jag som Javautvecklare (programmeringsspråk) i ett projekt som jag inte gillade. Det skulle visa sig att det skulle ta ytterligare ett år innan jag kom vidare. Hade jag bytt jobb direkt istället för att be chefen om en lösning hade jag idag haft lika lång arbetslivserfarenhet, mer pengar på kontot och kommit betydligt längre rent tekniskt. Även i privatlivet och på aktiemarknad bör man inte vara rädd för att rycka plåster. Portföljen föll med 62% från topp till botten 2014, att bara följa med hela den resan ner är efterblivet. Likaså hade jag på den tiden svårt att rycka plåster i relationer som inte fungerade. Så om jag skulle givit mig ett råd är det att avsluta grejer som inte fungerar, det är inte farligt.

Du går väldigt långt och djupt i dina analyser, går det att kombinera din analysnivå med ett liv utanför börsen?
Försökte att jobba 75%, studera heltid och hålla på med börs parallellt hösten 2016 till våren 2017. Upptäckte att det blev för mycket och har faktiskt slutat jobba (temporärt) för att komma ikapp. Kände att jag varken hade tid till studierna eller fick tillräckligt bra koll på bolagen jag har investerat i. Kände aldrig på det sättet innan jag började studera. Tror man kan få en bra översikt över ett bolag på en kväll och lära sig ett bolag ok (i en bransch du känner till sedan tidigare) på runt en arbetsvecka. Har man 5–8 bolag i portföljen och behåller de flesta av dem i mer än ett år, kan man skapa en portfölj man kan riktigt bra (där man lagt över 50 timmar per bolag) och samtidigt lägga under en timme per dag på börsen. Visar det sig sedan efter några år att den timmen ger bättre betalt (i form av extra avkastning) än timlönen på arbetsplatsen blir det ju rationellt att minska mängden jobb. Tror många redan lägger en timme per dag idag (i form av att kolla på kurser dagtid/läsa på forum/twitter osv), lyckas man lyfta över den tiden till att istället läsa på och skriva ner tankar om specifika bolag kanske man kan få lös tillräckligt mycket tid utan att förlora något?

Vilka är dina främsta källor för inspiration? Vart hittar du dina case?
Bland annat via twitter går det att komma i kontakt med massa människor runt omkring en som är väldigt smarta och som antingen genom deras handlande (som många visar öppet) eller genom vad de säger leder en till bolag. Det är väldigt få case som är ”mina”. Jag tycker även screening kan vara vägar till bra bolag. Sedan kan det nog vara fördelaktigt att lära sig vissa branscher, jag försöker till exempel hålla åtminstone översiktssyn på de svenska spelbolagen (och en del utländska) för att inte missa lägen där (även om det mesta just nu är dyrt). Har du koll på alla bolag av en viss typ lär du även upptäcka när nya dyker upp eller när gamla är på väg att vakna till liv.

På tal om just screening. Vilka parametrar letar du efter?
Min drömkombination är ett bolag som handlas till låg försäljningsmultipel (P/S), men hög bruttomarginal, plus/minus noll resultat eller liten vinst och nettokassa. Ofta ser då till exempel P/E tal ganska dåligt ut. Sen när bolag väl är framplockade vill man hitta någon form av faktor som kan få det att se ”lite bättre ut”. Tror jag har två bolag i portföljen som de kommande 9 månaderna kan genomgå en sådan vändning (de uppfyller dock inte alla de kriterierna). Man brukar prata om att turn-around sällan vänder, men om bolagen är billiga och inte förlorar pengar så kanske det inte gör så mycket om de inte vänder? Då räcker det kanske ibland med positiv utveckling OM det vänder, men neutral avkastning om nuläget består.

Vilka skulle du säga har haft de största influenserna på ditt sätt att se på börsen?
Nassim Nicholas Talebs sätt att se världen och därmed även börsen. Om man kortfattat ska beskriva hans bokserie (4 delar) säger den (enligt mig) att 1: du underskattar slumpens betydelse, 2: ett fåtal ofta osannolika händelser får oproportionerligt stor inverkan på utfall och 3: istället för att försöka förutsäga bör du bygga dig själv/din portfölj för att vinna på när det oväntade händer. Tror det är mycket han som får mig att ogilla analyser som bygger på till exempel konstant positiv tillväxt på X% i Y år. Tror att bland annat hans böcker har fått mig att hålla mig borta från satsningar på status-quo. Tror även jag har påverkats av alla böcker om hur orationella människor är, Kahneman och Tverskys är ju det självklara exemplet som även Nassim refererar till. Ger inte mycket för prat om effektiv marknad, även om marknaden kan komma att bli mer effektiv i framtiden.

Utifrån Talebs tankar, är du säker på att du inte bara haft tur? Är du kanske Fooled By Randomness?
Jag har haft väldigt mycket tur och portföljen hade kunnat bli slaktad så hårt att den aldrig återhämtat sig både 2013 och 2014. Hade jag givit vika för smärtan som en röd portfölj gav något av de åren hade jag kanske aldrig hittat tillbaka. Hade tur båda gångerna att det löste sig. Jag har även haft tur med att jag råkat komma till börsen i klimat som råkat vara optimerat för att plocka in random småbolag i portfölj och bara vänta på att de ska explodera. Om man tar G5 som exempel trodde jag förra hösten på goda odds att kursen skulle gå från 40 till 60 baserat på informationen som då var känd. Att bolagets försäljning sedan spårar var inget jag ens drömde om och jag tror att det vart ett riktigt outlier event. Hade inte det eventet skett och kursen stannat runt 60 hade portföljen varit 35% mindre idag. Det mest sannolika utfallet av mina år på börsen hade gissningsvis varit mer än halverad avkastning. Om man dessutom kombinerat det med en mindre fördelaktig period hade nog avkastningen närmat sig snittet som småbolagslistorna levererat. Mitt avkastningsmål för resten av året är positiv avkastning och jag kommer vara väldigt nöjd om portföljen i framtiden levererar mer normal avkastning. Om 100% av överavkastningen visar sig vara tur hoppas jag på att i alla fall kunna leverera i nivå med småbolagsindex i framtiden.

Vilka egenskaper tror du att en optimal investerare behöver ha?
Tror sansat temperament, ej bry sig om pengar, förmåga att vara kritisk mot sig själv (och andra), att kunna skjuta upp belöningar och stort intresse kan vara viktigt. Som med allt är såklart motivation, arbetskapacitet och uthållighet viktigt, att man gör sina 10 000 timmar. Jag fallerar på många av de ovan nämnda punkterna, portföljens avkastning hade varit betydligt bättre om jag haft mer sansat temperament. Har kastat bort mycket pengar på intradaghadel vid flertalet tillfällen, då jag varit uttråkad. Genomsnittsdagen är jag dessutom för oproduktiv egentligen, även om jag har relativt hög högstanivå. Tror man kan lära sig många av egenskaperna man behöver, bland annat lära hjärnan självdisciplin och att skjuta upp belöningar.

Jag är ju ett enormt fan av att läsa böcker, så därför undrar jag vilka böcker som du tycker att alla borde ha läst?
Jag är ju också det :). Nämnde ett par författare som svar på frågan ovan. Rekommenderar verkligen att alla som har tid läser INCERTO (Nassims bokserie som bland annat innehåller The Black Swan och Fooled by Randomness) och Kahnemans Thinking Fast and Slow. Predictably Irrational och Misbehaving: the making of behavioral economics är andra bra böcker på temat att människor inte är rationella. Tycker även folk bör läsa Ayn Rands Atlas Shrugged och The Fontainhead som perspektiv på livet oavsett om man är börsintresserad eller inte. Finns få böcker som i så stor utsträckning får en att inspireras att närma sig rationellt beteende som dem. För folk som likt mig fortfarande är ganska unga tror jag det är bra att läsa om historiska perioder som inte liknat den nuvarande eran och om kriser. Jag tycker till exempel The Great Crash of 1929 och When Genius Failed: The Rise and Fall of Long-Term Capital Management är två mycket bra böcker. Jag tror böcker kan hjälpa till att få en att inse att nuläget inte alltid reflekterar det genomsnittliga (marknads) klimatet. Rekommenderar även att man läser åtminstone en bok om den senaste finanskrisen.

Fiinns det några böcker du tycker får för mycket cred eller som folk helt enkelt borde hoppa över?
Lyssnade på Napoleon: A Life nyligen. Den är helt klart en mycket bra bok och har hört folk rekommendera den, men 32 timmar var för mycket för mig. En tjock bok behöver innehålla väldigt mycket mer insikter för att vara värd tiden den tar. Boken var inspireradende och jag njöt av många sektioner, men det räcker liksom inte. Det är värde/timme som är intressant, inte värde. Att inte väga in en boks längd är som att inte bry sig om bolagsvärdet vid en aktierekommendation. Började skriva en boklista för något år sedan, där valde jag att kalla de böckerna jag verkligen inte rekommenderade för ”böcker som inte riktigt var värda min tid”. Den sämsta aktierelaterade boken jag någonsin läst är ”How I Made $2,000,000 in the Stock Market”, helt meningslös skildring av ett antal tursamma transaktioner.

 

Alf Riple

Snåljåpens Lördagsintervju: Alf Riple

Nyligen så publicerade jag en kort recension om Alf Riples bok Lögn, Förbannad Lögn och Prognoser. Det är en av de absolut bästa böcker jag läst och jag gillar verkligen hur no-bullshit den är. Alf reder helt sakligt ut de olika tillkortakommandena som finansmarknaden har och de misstag som vi människor som agerar på marknaden gör.

Boken fick mig också mer intresserad av personen Alf Riple. Jag visste inte vem Alf Riple var mer än att jag sett hans twitter-konto någon gång i förbifarten, det var allt! Därför tänkte jag att Alf skulle vara ett perfekt offer för Snåljåpens Lördagsintervju.

Vem är egentligen Alf Riple?
Bra fråga, det undrar jag ofta också. Just idag är jag en semesterfirande tvåbarnspappa som njuter av att umgås med familjen. På skidor eller mountainbike är jag en dödsföraktande kamikazepilot. Som investerare är metodisk, eftertänksam och riskavert. Ett typiskt karaktärsdrag är att jag nästan aldrig ”bara gör” saker, sättet jag gör saker på har nästan alltid en förankring i teori. Där andra bara går ut och tar en löprunda, har jag läst en handfull böcker om löpning och har ett visst mål med nästan varenda träning. Jag blir aldrig mätt på kunskaper. Under det senaste året har jag med växlande framgång försökt lära mig kvantfysik, evolutionsteori och polska. Bland annat.

Vad jobbar du med till vardags?
Jag jobbar på en firma som heter Västra Hamnen Corporate Finance (VHCF). Firman jobbar huvudsakligen med företagstransaktioner, bland annat har vi hjälpt ett antal företag till börsen de senaste åren. Personligen har jag dock en lite speciell roll. Det mesta av min tid jobbar jag som konsult åt företagsgruppen Midroc som äger en del i VHCF. Jag hjälper till med förvaltningen av en tillgångsportfölj på runt en halv miljard kronor och jag deltar i diskussioner kring gruppens likviditet och kapitalstruktur bland annat.

Kan du berätta lite om den här tillgångsportföljen. Vad innehåller den och vad är din aktiva roll där?
Vi har kommit fram till en tillgångsallokering som både tillgodoser behovet att kunna få loss likviditet snabbt samtidigt som målet är att månadsavkastningen alltid ska vara positiv. Därmed är det egentligen bara företagsobligationer som gäller. Aktier svänger för mycket och bortsett från storbolagen är det svårt att sälja stora volymer på kort tid. Preferensaktier är alldeles för illikvida. Stats- och bostadsobligationer och ger knappt någon avkastning alls. Därmed har vi landat på en portfölj av företagsobligationer med en klar tilt mot high yield och geografisk fokus på Norden.

Hur ser din bakgrund ut?
Född och uppvuxen i Norge där jag tog min civilekonomutbildning och fick mina första yrkesaktiva år på Finansdepartementet. Det var en spännande tid där jag fick vara med och utveckla placeringsriktlinjerna för den norska oljeförmögenheten. Senare blev jag makro- och ränteanalytiker på handlargolvet på Nordea i Köpenhamn, därnäst Danske Bank i Köpenhamn och slutligen Nordea i Stockholm. Sedan hoppade jag över i en mäklarroll på Nordea där jag i ökande grad fokuserade på företagsobligationer. Det var lite galet att börja som mäklare precis en månad innan Lehman-kraschen men det är sådant som ger ovärderliga erfarenheter. Mäklarjobbet tog jag sedan med mig till Nordea i Malmö och det var därifrån jag rekryterades till VHCF.

Vad var det som skapade ditt intresse för aktier?
I min yrkesroll har jag varit mer fokuserad på obligationer än på aktier och jag känner mig fortfarande som lite av en outsider när jag färdas bland aktieproffs. Jag kittlas nästan alltid av chansen att få lära mig något nytt och det var nog detta jag kände när kollegor på marknaden diskuterade aktier med djup passion. Eller ska jag säga djupa depressioner, för det var i baissen efter millenniumskiftet att jag tog mina första stapplande steg på aktiemarknaden. Jag hade nog också några tankar om att det skulle gå att tjäna pengar på att komma in efter en sådan spektakulär krasch. Men det visade sig att jag var ett par år för tidigt in för att pricka botten. Nu ser jag emellertid fördelar både med att ha debuterat i en nedgångsfas och att ha rötter i räntemarknaden. Jag går till aktiemarknaden med respekt och ödmjukhet och är där för att lära och för att skörda en långsiktig avkastning, inte för att göra en massa snabba klipp.

Vad är det som gjort dig mer fokuserad på obligationer än aktier, är det en slump eller ett medvetet val?
Jag kanske inte skulle kalla det slump men det är väl en naturlig följd av att jag valde en särskild fördjupning i nationalekonomi under utbildningen. När jag började på Finansdepartementet var det huvudsakligen makro- och penningpolitik jag fick jobba med under de första åren. Därmed var det också till en roll som makro- och ränteanalytiker jag blev rekryterad när jag kom till bankvärlden. Jag tycker fortfarande att obligationer är något av det mest fascinerande som mänskligheten har uppfunnit.

Obligationer är ju en väldigt stor, liten, värld. Få inblandade med enorma summor. Vad skulle du säga är det roligaste med att jobba med just obligationer?
Det allra roligaste tycker jag är att räkna på vad de olika priserna gör för implicita påståenden om den värld vi lever i. Man kan stoppa en massa obligationer i en kvantmodell och på så sätt krama ut vilka implicita antaganden som marknaden gör om allt ifrån framtida inflation, framtida Riksbanksbeslut, relativa konkurssannolikheter mellan bolag till under vilken tidsperiod en låntagare har högst sannolikhet att ställa in betalningarna. Jag liknar det vid att stoppa frukt i en centrifug och få ut den raffinerade produkten, ren juice. Gillar man inte juicen så finns det någon obligation att handla.

Om du fick sammanfatta din investeringsfilosofi på max 3 meningar, hur skulle det låta?
1) Hur påläst du än är kommer det alltid finnas viktiga fakta om dina placeringar som du inte har vetskap om.
2) Sprid riskerna så mycket att ett enskilt kurshaveri inte utlöser någon emotionell reaktion, låt det kyliga intellektet behålla kommandot.
3) Greenblatts gyllene regel, eller varianter på denna, är inte alls någon dum strategi.

En naturlig följdfråga blir förstås: när har du spridit dina risker tillräckligt för att kunna bli rationell? Hur många aktier tror du är optimalt utifrån ditt sätt att se på det?
Ja och nej. Ja, jag har spridit tillräckligt, kanske till och med för mycket. Och nej, hundra procent rationell kommer jag aldrig att bli. Men jag har väl runt 25-30 olika innehav med ganska jämnstor allokering. Det betyder att när den dagen kommer då ett av innehaven rasar med 20-30 procent då känner jag inte omedelbart någon revanschlust som får mig att köpa för att ”snitta ner mig”. Jag säljer inte hellre i panik. Jag försöker titta i lugn och ro vad som har hänt och kan köpa, sälja eller göra inget, beroende på hur jag bedömer omständigheterna.

Vad är det som fått dig att landa på 25-30? Är det ett aktivt beslut eller skulle det lika gärna kunna vara 15-20?
Nej det har nog egentligen bara blivit så. En sorts kompromiss mellan hur många bolag jag har lockats av och hur många jag kan hålla koll på.

Kan du utveckla vad det är i Joel Greenblatt’s resonemang och strategier som du gillar?
Hans gyllene regel säger att du ska köpa bra bolag när de erbjuds billigt och det kan väl de flesta skriva under på. Med billigt menar han låga vinstmultiplar vilket tangerar traditionell value investing. Men det räcker inte som urvalskriterium, köper du bara billigt kan du lätt hamna i det som kallas value traps, dvs. bolag som är billiga av en anledning. Men om du samtidigt tillämpar hans kriterium för vad som utgör bra bolag, nämligen hög intern avkastning på det kapital som bolaget förvaltar, får du en mycket kraftfullt urvalsmetod. Det senare hjälper dig att hitta bolag med bra tillväxtmöjligheter vilket kan rättfärdiga en hög värdering. I bästa fall skulle du kunna hitta tillväxtbolag med value-värdering och det är väl den heliga gralen, inte sant? Jag tillämpar inte hans metod bokstavligt men tänker enligt samma principer.
Ytterligare en sak jag gillar är att genom att screena bolag plockar man bort lite av den mänskliga faktorn, vår svaghet för alla möjliga case och berättelser som ofta har något översett litet villkor som får det att snubbla. Genom maskinell screening kan du tröska genom flera hundratals bolag och ända upp med ett tiotal som du sedan kan undersöka mer kvalitativt. Det är mycket tidseffektivt och hjälper att identifiera aktierna som ingen annan tittar på.

Vill du ge några exempel på vad du själv äger för aktier?
Genom att screena har jag hittat bolag som jag själv knappast hade hört om men som jag fastnat för när jag läst på. Det är många bolag som på ytan är rätt så tråkiga: Brødrene Hartmann från Danmark som gör äggkartonger, H+H International (DK, lättbetong), Olvi (FI, bryggeri), Borregaard (NO, biokemi) samt mindre svenska industribolag som Nolato, Beijer Alma, Concentric, Gränges och Duni.

Finns det någon röd tråd i bolag du gillar eller det enbart siffrorna som får tala?
Siffrorna är viktigast, helt klart. Men som du ser har jag lättast att hitta kapen bland de lite mindre bolagen. Detaljhandel är ju lite i hundhuset enligt marknaden så där är jag försiktig. Jag gillar bank och försäkring på sektornivå men har svårt att skilja de bättre bolagen från de sämre. Biotech, annan teknik samt prospektering efter råvaror, sådant som ska bli lönsamt i framtiden men förlorar pengar idag, kommer naturligt nog aldrig upp i mina screens och det är jag helt OK med.

Många av dina innehav är utländska. Hur tänker du där? Är du helt likgiltig inför vart du investerar eller är det ett medvetet beslut?
Jag anser Norden som mitt universum och har ungefär hälften i Sverige och hälften i de övriga nordiska länderna. Denna fördelning är inget jag har beslutat om utan det har bara blivit så längsmed vägen. Men det är kanske naturligt eftersom det liknar de relativa marknadsstorlekarna inom Norden. Jag tycker att Norden tillsammans utgör en bra marknad för mig eftersom det är nära nog till att bolagen blir lätta att följa, bland annat för att det matchar det universum som bankernas analysavdelningar täcker. Samtidigt ger Norden tillsammans en mycket bra sektorspridning då länderna utgör komplement till varandra.

Hur skulle du ranka din egen förmåga. Ser du dig själv som en duktig investerare eller vad är din självbild?
Jag tycker att mina resultat har varit bra. Samtidigt är jag mycket medveten om att alla vi som sysslar med investeringar, som en form av undermedveten, psykologisk självbevarelse, har en tendens att minnas våra prestationer som bättre än de faktisk var. Tittar man tillbaka på de faktiska resultaten så blir man lite mer ödmjuk. Så det gör jag ibland, särskilt efter lite större framgångar. Då går jag tillbaka och hittar lite pinsam historik för att nyktra till och inte bli för självbelåten. Jag tror de mest spektakulära misstagen har begåtts av folk som låtit självbilden växa långt förbi den faktiska förmågan.

Vilka skulle du säga har haft de största influenserna på ditt sätt att se på börsen?
Jag tror mycket av mina tankegångar kommer från de böcker jag har läst under den tid jag intresserat mig för marknaden. Det blir många namn men de viktigaste är kanske Nassim Taleb och Benoit Mandelbrot, samt Kahneman & Tversky, Richard Thaler och resten av pionjärerna inom behavioural finance. Samtidigt har jag inspirerats mycket av författare inom rena psykologiska eller psykosociala ämnesområden, till exempel James Surowiecki och Philip Tetlock. Den sist nämndes bok “Superforecasting” är något av det smartaste och mest relevanta jag läst när det gäller att fatta beslut i en miljö av osäkerhet.

2013 så skrev du boken Lögn, förbannad lögn & prognoser. I havet av all oändlig finanslitteratur som finns, vad var det du kände att du ville bidra med?
Jag hade samlat på mig ganska mycket kunskap genom att läsa allt jag kom över av faktaböcker inom behavioural finance. Efterhand började jag hålla lite kurser och föredrag i olika sammanhang och jag insåg att nästan ingen av de investerare jag träffade, vare sig professionella portföljförvaltare eller privatpersoner, kände till detta nya ämnesområde. Och det är inte så konstigt, de av oss som har läst finansiell ekonomi på en högskola har proppats fulla med matematiska modeller för hur vi mäter risk till exempel. Men ingen har någonsin berättat för oss att den största risken är oss själva, att vi kommer göra en massa dumma, förutsägbara felbeslut. Som det dessutom går undvika om man lär sig vilka de förutsägbara felen är. Det var väl detta jag såg som min utmaning, att försöka bidra till att fylla detta kunskapsgap på något sätt.

Hur tänkte du kring språkvalet med att skriva en finansbok på svenska, trots en relativt liten marknad?
Det är faktiskt första gång jag får den frågan. De flesta brukar fråga varför jag inte skrev på norska som är mitt modersmål… Men norskan var ganska lätt att välja bort, den marknaden är ännu mindre och i Norge finns inte det samma breda aktieintresse bland befolkningen som vi ser i Sverige. Anledningen var nog ganska enkel: När jag var ute och föreläste och träffade folk så var det jättemånga som ville lära sig mera och bad mig rekommendera en bra bok. Då svarade jag genom att lista 5-10 boktitlar, samtliga på engelska. “Nej, jag vill ha EN bok och den ska vara på svenska!” var den typiska kommentaren. Och eftersom den bok som efterfrågades inte fanns så bestämda jag mig till slut för att skriva den.

I boken fick man kanske bilden av att du är en lite skeptisk surgubbe som inte tycker människor är lämpade att pyssla med aktier. Känner du igen dig i det?
Skeptisk, ja… jag tror jag ska ha något skeptiskt som gravskrift, det vore passande. “Här vilar Alf Riple. Påstås det.” Något sådant. Jag ser skepticism som ett hedersmärke och något att sträva efter. För mig handlar det om att inte ge sig förrän man hittar sanning och att inte acceptera något som sanning utan att undersöka ordentligt.

Trots surgubben så rör du vid någonting väldigt intressant i din skepticism. Är människor verkligen lämpade att pyssla med aktier?
Från naturen, nej. Vår hjärna och alla våra tanke- och känslomönster är genom evolutionen finslipade för en tillvaro i stenåldern. Att pyssla med aktier kräver ofta att vi tar tag i oss själva och gör sådant som stenåldershjärnan tycker “känns” fel. Som att ta en stop-loss, till exempel. Men problemet är detta: Aktier är en bra uppfinning och de är här för att stanna. Så vem ska ta hand om dem? Människan är nog tyvärr den bäst lämpade av de djurarter som finns att tillgå. Och lyckligtvis har människan en enorm kapacitet att ta till sig nya kunskaper och dra nytta av egna och andras erfarenheter. Det är där jag har försökt bidra lite grand. Att förmedla idén att det inte räcker att lära sig allt och lite till om de bolag man har investerat i. Vill man som investerare säkra sig ett bra resultat behöver man minst lika mycket kunskap om hur ens eget, mänskliga huvud fungerar.

Snåljåpens lördagsintervju: Richard Bråse

Lördag betyder lördagsintervju, och idag är det Richard Bråse från Dagens Industri som får stå ut med mitt eviga frågande. Kanske hade Richard blivit politiker i ett annat liv? Döm av svaren!

 

Vem är egentligen Richard?
Jag måste erkänna att det är ovant att bli kallad Richard. I alla sammanhang har jag alltid fått heta Bråse – som trollkungen i Peer Gynt.

Vad kallar din mamma dig för?
Det tänker jag inte säga. Men det är ungefär lika logiskt som att Jan Dinkelspiel kallas Bröli.

Vad gör du till vardags?
Jag är börsskribent på Dagens Industri – i väntan på nästa stora sillperiod.

Är det sant att du är mer intresserad av sill än aktier?
Nej, men jag försitter aldrig en chans att lägga ut texten om sill. Bakgrunden är att min familj drivit sillfabrik i några generationer, så jag är uppväxt i en ganska speciell miljö på en bohuslänsk ö.

Det här måste vi få höra mer om. Berätta! Kunde du blivit silldirektör? Finns fabriken kvar?
Den finns i allra högsta grad kvar och man investerade stort i en ny större fabrik för något år sedan. Generellt ska man akta sig för att investera i livsmedelsproducenter, så länge de inte har urstarka varumärken. Dels är mat extremt kulturellt betingat och svårt att skala upp internationellt. Därför är det oerhört imponerande hur Bronsman med Kopparbergs lyckats skapa en livsmedelskategori som slagit runt om i världen med cidern. Dels har du en taskig situation på hemmaplan med tre stora och starka kunder i form av Axfood, Coop och Ica.
Vill man vara lite skämtsam kan man säga att det enda positiva med att äga en verksamhet med svag avkastning är att det inte direkt dyker upp nya investeringsvilliga konkurrenter, så man får hålla på ostört med vad man nu gör.

Hur får man för sig att bli journalist. Ville du egentligen ändra världen men dög inte och fick nöja dig med ekonomiskriverier? Vad är din story?
Mitt problem var att jag brände merparten av det CSN hade att erbjuda på att baka ihop en illa sammanhängande utbildning som på papperet är en magisterexamen i historia. Det var inte direkt kompatibelt med arbetsmarknaden. Journalistutbildningen blev ett sätt att snabbt binda ihop detta sammelsurium och få till någon form av praktisk tillämpning av det. Sedan är det så mycket slump som styr och hela livet är random, så att det blev just Di är tur och tillfälligheter.

Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du gjort annorlunda? Utbildnings och karriärsmässigt menar jag?
Vi lever våra liv framlänges och inte baklänges. Eftersom det är så mycket tillfälligheter som styr är det svårt att planera om sitt hypotetiska extraliv. Det jag ibland kan känna ånger för är att jag inte ansträngt mig mer i olika sammanhang.

Så lätt kommer du inte undan! Imorgon får du sparken från DI. Vad gör du?
En positiv bi-effekt av mitt jobb är att man kan bygga relationer med bra personer. Med tanke på hur hårt jag brukar svinga har jag ändå bränt väldigt få broar. I alla fall viktiga broar. Vi får hoppas att det även gäller efter att jag fått sparken.
Svaret på din fråga är någonting med börsen.

Vad var det som skapade ditt intresse för aktier?
Det är som ett slags ofullständigt och utmanande pussel där du bara får ett visst antal bitar och måste gissa och göra antaganden om vad det egentligen föreställer. Det är skillnad på att gissa och att gissa. Genom att anstränga sig får man tillgång till fler bitar och kan bli mer träffsäker. Om det hade varit enkelt hade det nog inte varit intressant.

Om du fick sammanfatta din investeringsfilosofi på max 3 meningar, hur skulle det låta?
Många verkar tycka att långsiktighet är den enskilt viktigaste egenskapen, men om du bara ska köpa så kallade kvalitetsbolag och behålla dem för evigt och du samtidigt har ambitionen att bli rikast i kommunen är det väldigt viktigt att du blir riktigt, riktigt gammal. Tänk dig att du börjar spara 100 000 om året när du är 20 år och kan få 7-8 procent i snitt årligen på börsen. Fullfölj räkneexemplet och du är inte direkt Buffett ens när du är 100 år. Du bad om tre meningar och det ska du få: Jag tror den enskilt viktigaste investeraregenskapen är flexibilitet. Det i kombination med att kunna och våga tänka annorlunda är helt avgörande. Ifrågasätter du inte konsensus är du konsensus.

Hur är din egen förmåga? Är du duktig?
Jag tror att jag har en fördel av att sitta med ett stort informationsflöde och att jag har en bra förmåga att läsa mellan raderna. Min erfarenhet är att folk uttrycker oerhört mycket mer än vad de faktiskt säger eller är medvetna om i intervjusituationer. Det är inte så att någon kommer berätta om en vinstvarning för dig i förväg, men om du samlat information från många olika källor och verkligen varit uppmärksam kan du ha en ganska välgrundad uppfattning om vad som är i görningen. Som att H&M är på väg att skrota sina månadsvisa försäljningssiffror.

Jag upprepar frågan: Är du duktig? Bättre eller sämre än medel?
Hade jag inte ansett att jag är betydligt bättre än medel hade jag gjort något helt annat än det jag gör. Sedan är det stora skillnader på olika typer av investerare. Jag skulle aldrig kunna bli bra på att sitta och skrika fibonacci-nivåer till mig själv och dagshandla på nån form av teknisk analys. Däremot passar det mig nog bättre att se vad som ligger i korten på några månaders sikt eller inför nästa rapport eller bolagsevent.

Hur tror du att en optimal investerare ser ut? Vilka kompetenser behöver man?
Först och främst ett flexibelt sinnelag och insikten att allt handlar om avkastning och inte om att följa några på förhand givna dogmer. Det finns få investerare som bryter mot sitt eget investeringsevangelium oftare än Warren Buffett – och han har lyckats ganska bra.
Sedan har vi kreativitet, vilket är ännu viktigare för aktiva ägare. I grund och botten är det med investeringar som med allt annat. Vill man bli bra gäller det att ha en förmåga att fokusera helt och fullt och lägga ner mycket tid och energi. Arbetskapacitet slår i det långa loppet alltid talang.

Vad har du själv i portföljen?
Inget. Det skulle bli en knepig intressekonflikt om jag skulle köpa det bolag jag tycker är allra bäst och sedan rekommendera det som är näst bäst eller vice versa. Sedan är jag generellt skeptisk till börsen och ration mellan köp- och säljråd från mig är på extremt låga nivåer under 2017. Så här långt är det svårt att klaga med Ericsson, H&M, Bilia, Creades, Skistar och Oriflame som varit träffsäkra säljkandidater. Även Avanza som är en av mina sämsta säljrekar har börjat röra sig i rätt riktning efter rapporten.

Men det här med att journalister inte får handla med aktier hur som helst, är det inte ett jätteproblem? Jag menar, ingen som verkligen älskar aktier skulle kunna tänka sig skriva om man inte får handla. Finns det inte en risk att bara de som är halvintresserade får komma till tals?
Jag tror att man lurar sig själv om man inbillar sig att de absolut främsta investerarna skulle råka jobba som journalister, föreläsare eller mångsysslande aktiegurus.
Sedan är jag djupt incitamentstroende så jag förstår att det finns en problemformulering här. Rent hypotetiskt hade det varit intressant om vi tvärtom tvingats ta de positioner vi slår ett slag för.

Har man någon form av tävlingsinstinkt kan det vara ganska frustrerande att inte ha någon procentsats med decimal att mäta dig med. Mitt jobb är lite som att spela en hockeymatch där det inte spelar någon roll hur många mål jag gör eller vad det står på resultattavlan, för uppe på läktaren sitter det några konståkningsdomare som gör en kvalitativ bedömning av hela tillställningen.

Vågar du säga vad du tycker? Är Sveriges journalistkår medelmåttor eller ”riktigt duktiga?”
Att jag säger vad jag tycker är lite av mitt sociala handikapp. Men jag tror inte den svenska journalistkåren skiljer sig från andra akademiska yrkesgrupper i fördelning mellan medel och riktigt duktiga och riktigt dåliga. Sedan upplever jag att det är en udda kombination att vara riktigt skarp journalist och att samtidigt vara analytiskt vass och börsintresserad. Jag skulle säga att det är en vanligare kombo att hitta en kulturintresserad journalist, än en riktigt börsintresserad.

Om den här utmaningen inte fanns, vad skulle du vilja ha i portföljen?
Det är väl bara att titta på vad jag rekommenderat eller uttryckt mig positiv till senaste halvåret: Tele2, Diös, Axfood, Melker Schörling och några Dustin på det. Men i grunden är jag skeptisk till börsen och det är svårt och få den riktiga romanskänslan med några bolag över huvud taget i dag. Det är enklare att hitta luftslott.

Finns det någon röd tråd bland dina rekommendationer? Finns det en speciell typ av bolag som du ofta fastnar för?
Har man flexibilitet som ledord är det dumt att hålla på med röda trådar. Tittar man på bolagen ovan ser det ut att luta mot substans och fastighetshållet, men framförallt ser det tokdefensivt ut.

Du uttrycker dig inte sällan om aktier som det är…för att välja politiska ordval…otacksamt att prata om. Du har satt riktkurs 1 kr i Precise Biometrics, sågat Fingerprint frekvent. Du verkar nästan gilla att folk inte gillar dig. Hur ser din analys ut av ditt eget självskadebeteende?
Backar du bandet ett par år var det inte mycket negativt från mig om Fingerprint – tvärtom.
Tyvärr har det blivit typexemplet på en skyttegravs- eller sektaktie. Ändras förutsättningarna eller värderingen så måste man ompröva sina slutsatser, annars sitter man där med ett ras på 70 procent och lipar över att allt är alla andras fel. Det finns inga tapperhetsmedaljer för att man kramat en fallande kniv till döds på börsen.
Tar du Precise Biometrics har du ett jättebra exempel på bolag med solklara varningsflaggor. Ägarlöst, med en ledning som inte äger aktien och en produkt som bara såldes till en kund, som till på köpet var i färd med att ta fram en egen lösning. Aktien hade exploderat på uppsidan, så det var uppenbart att sandslottet skulle kollapsa med dunder och brak. Det gjorde det – och tog lite ironiskt med sig Nordeas blankaprodukt i fallet.
Lite känslig kuriosa i fallet är att styrelse och ledning efter artikeln låg på mina chefer i ett tappert försök att leda i bevis att jag var snett på det. Nu med facit i hand blev det både analytiskt och tajmingmässigt en klockren homerun, där styrelseordföranden antagligen fortfarande går runt och letar efter bollen.

Den riktigt svåra frågan är vad jag tjänar på den här typen av konfrontativa aktiviteter, vilket egentligen går tillbaka till din förra fråga. Men du hade tyckt att det hade varit bättre om jag låtit bli att skriva att man skulle köpa säljoptioner inför Oriflames senaste rapport och gjort slag i saken i egen bok, plockat ut en matig vinst med aktien 20 procent ner och i stället skrivit något blaj om att börsen alltid går upp över tid eller att Lundbergs förtjänar en premie på 15 procent.

Även om det inte finns någon P&L så kan jag säga att det är ganska intressant att få uppleva adrenalinrushen när EBM efter nästan två månader bekräftar dina uppgifter om att Fingerprint Cards huvudägare storsålt aktier innan bolagets makabra vinstvarning. Try it, you like it!

Elekta är nog ändå min favorit i kategorin förargelseväckande säljrekar. Den hade varit blankad som få under lång tid – så jag var knappast först på bollen – men säljargumentationen slutade med att vd Niklas Savander gick i taket helt totalt. En månad senare kom alla vinstvarningarnas moder, Savander fick sparken och aktien hade sin näst sämsta dag någonsin med ett tapp på 22 procent. Det följdes i sin tur upp av en rapport där den tappade ytterligare 10 procent.

Hur ser det ut innan du skriver om någonting. Gör du en konsekvensanalys av vad som kommer ske när orden kommer ur din mun eller är det köra först och tänka sedan?
Det skulle vara handlingsförlamande att gå runt att tänka på att alla måste gilla allt jag skriver. Instinktivt känner jag att något inte stämmer om alla är rörande överens om något. Så om alla hade uppskattat allt jag gjort hade det varit oroväckande.
Sedan tenderar smarta personer att begripa min roll. Omvänt får jag helt enkelt lära mig att leva med att bli idiotförklarad av idioter.

Vilka personer skulle du säga har haft de största influenserna på ditt sätt att se på börsen?
Det är oerhört svårt att bena ut och min syn är nog i hög grad ett kondensat av att dagligen ha pratat med de främsta investerarna och företagsledarna. Om någon sticker ut är det nog ändå Balders vd och huvudägare Erik Selin. Jag tror att han är smartare än vad han själv förstår och väldigt mycket av en Buffett-lärjunge. Framförallt är han så pass flexibel att han struntar i att fixera vid strategier eller finansiella mål för att i stället fokusera på att göra det viktigaste: så bra affärer som möjligt för sina aktieägare. Jag var med när han köpte Collector vilket var lite speciellt för ett fastighetsbolag, men det är så här långt en extremt bra investering.
Rent generellt skulle jag säga de personer som befinner sig på toppen trots att de inte har utbildning från fin-universiteten eller helt saknar akademiska meriter, oftast är de mest intressanta.

Jag är ju ett enormt fan av att läsa böcker, så därför undrar jag vilka böcker som du tycker att alla borde ha läst?
Alla tipsar väl om Howard Marks the Most important thing, men att döma av temperamentet och riskmentaliteten vi har nu undrar jag om budskapet verkligen gått fram: All är cykliskt. Risk är på riktigt. Kvalitet trumfar inte pris i alla lägen.
Jag kom in på Di i ett läge där finanskrisen precis hade bedarrat och det enda företagsledare pratade om var “fokus på kassaflöde”, “starkt balansräkning” och “risk för dubbeldip”.  Läget nu är det omvända med höga värderingar och noll volatilitet. Även det ickecykliska beter sig i perioder cykliskt på börsen. Medan Axfoods rörelseresultat backade med 4 procent från 2007 till 2008, mer än halverades aktien när de var som värst. Min bästa gissning är att det kommer att återupprepas i en inte allt för avlägsen framtid.
Annars har jag haft lite av en Hyman Minsky-period och tycker att hans bok om John Maynard Keynes kan vara väl värd en rekommendation.

På samma tema. Vilka böcker som folk läser ofta tycker du att man borde skita i?
Det skadar nog inte att läsa även dåliga böcker, men den halvperversa genren med partsinlageböcker känns ganska mättad.

 

Lundaluppen

Intervju med Lundaluppen – 3 år senare

För ganska exakt 3 år sedan så skrev jag ett av de mest lästa inläggen jag någonsin skrivit på bloggen, nämligen en intervju med Lundaluppen. Mycket tid har gått, hans bloggande har upphört och även återuppstått. Vad passar då bättre än en uppföljande intervju för att reda ut vad som egentligen har hänt sedan sist?

Har du inte kollat in Lundaluppens blogg: gör det omedelbart!

Vad har du egentligen pysslat med all denna tid som du varit borta från bloggandet?

Det har varit ett par intensiva år med jobbet i fokus, och den tid som funnits utöver det har huvudsakligen spenderats med familjen. Jag har inte suttit hela dagarna och följt börsen och jag har inte hunnit med att jaga nya bolag i någon större omfattning. Lite mer otippat, för mig själv i alla fall, är att jag inte riktigt orkat följa med bloggosfären heller. Många av de bästa för några år sedan har tappat lite i tempo eller har försvunnit ut i någon specialinriktning.

En som vunnit på att skriva mindre är ju faktiskt Snåljåpen ;-), inläggen har blivit mycket intressantare och mindre sensationslystna, fortsätt så Olle!

Hur känns det att direkt få över 100 kommentarer på inlägget där du meddelar att du är tillbaka?

Det värmer faktiskt. En rätt känd finansprofil sa lite krasst till mig att ”nu har du bränt varumärket och allt du byggt upp” när jag la ner bloggen. Bevisligen har läsarna en starkare relation till Lundaluppen än så.

Vad tror du hemligheten är bakom det faktum att investerarkollektivet fortfarande minns dig efter så lång tid?

Jag vet inte säkert. Men enligt Twingly är det 190 bloggar som länkar till Lundaluppen och det har även under min frånvaro varit en ganska stadig trafik till sajten, så en liten läsarkrets har nog levt kvar. Det fanns ca 800 inlägg att läsa så jag hoppas att nya läsare hittat något läsvärt även om diskussionen i kommentarsfältet varit död.

I vår tidigare intervju så sa du att du förmodligen kan leva på investerandet om 3-5 år, det här var 3 år sedan nu. Hur nära är du att sluta jobba helt och bara räkna pengar hela dagarna?

Jag skulle kunna leva på mina investeringar idag, men har ett så spännande och roligt jobb att jag inte vill sluta. Det känns rätt skönt att veta att portföljen finns där om jag skulle få kicken eller komma på andra tankar. Som jag sa i vår förra intervju så representerar pengar trygghet för mig, snarare än lyx eller något jag visar upp för andra.

Utifrån din riskjusterade avkastning känns det ganska uppenbart att du är en rätt kompetent investerare. Vilka kompetenser hos dig tror du är starkast bidragande till detta?

Jag har aldrig varit bra på att recensera mig själv. Om jag har någon edge i investerarsammanhang skulle det nog vara att jag är företagare själv och är van att avkastningen kommer från företagets utveckling, inte vilka bud man får från externa ägare. Det skapar en naturlig långsiktighet som nästan inte existerar på börsen.

Om du skulle få tipsa andra om några kompetenser att utveckla för att bli bättre investerare, vad skulle du säga då? Att alla borde bli revisorer?
Man bör vara bekväm med att läsa räkenskaper om man ska investera beroende på fundamenta, ja. Samtidigt tror jag att ett intresse för verksamheterna är väl så viktigt och där är det snarare allmänbildning än revisorsgener som är avgörande. Prata gärna med operativa människor; branschfolk, VD:ar etc. istället för investerare. Då ökar din chans att hitta något andra investerare missat.

Du berättade lite om att du skaffat dig en egen skrivarstuga utanför hemmet. Varför kände du att detta behövdes?

Till skillnad från en del andra bloggare tycker jag att anonymiteten faktiskt tillför något till Lundaluppen. Jag tror inte Lundaluppen skulle vinna på att jag kom ut i ljuset eller vice versa. Nu kan man föreställa sig Lundaluppen lite som man själv önskar, själv fylla i tomrummen. En medelålders skåning skulle inte bidra särskilt mycket.

Anonymiteten medför dock ett mått av smusslande som jag avskyr. Att skriva hemma eller att skriva på jobbet har aldrig känts bekvämt. En egen skrivarstuga där jag kan sitta ostört och skriva inläggen var därför en förutsättning för att sätta igång bloggandet igen.

Om du skulle sammanfatta dina viktigaste lärdomar under din tid borta från bloggandet, vad skulle du lyfta fram då?

Bloggandet påverkade faktiskt mitt investerande lite mer än jag trodde under förra vändan. Två saker kändes rätt tydligt:

1. Bloggen tvingade mig att tänka efter inför varje investering, jag ställdes väldigt tydligt till svars för mina egna investeringskriterier. Utan bloggen blev det lite enklare att fylla på i innehav jag egentligen tyckte var lite för dyra och liknande. Här gjorde bloggen mig till en bättre och mer konsekvent investerare
2. Bloggen sporrade mig att hitta spännande bolag och spännande investeringsidéer för att få något att skriva om. Här gjorde bloggen mig till en sämre investerare som investerade för skrivandets skull. Detta ska jag definitivt vara vaksam på i framtiden.

De sista åren så har många flyttat ner i divisionerna och letar nu efter allt mindre bolag. Hur har dina egna jaktmarker förändrats de sista åren? Rör du dig utanför OMXS30?

Egentligen inte, jag tittar främst på storbolag med pålitlig ledning och bra ägarstruktur. Som många kommenterat har jag något jag kallar för ”illikvida aktier” i min portfölj och de flesta har antagit att jag därmed har en massa small cap-investeringar eller liknande. Så är inte fallet, illikvid betyder illikvid. Inte ”liten”, ”riskabel”, ”förhoppning” eller något annat.

Även i fortsättningen är börsinvesteringarna en sidosyssla för mig och jag vill äga bolag jag kan glömma bort i två år.

Det kanske mest omdiskuterade som hänt sedan du lämnade bloggandet måste nog ändå vara intåget av riksbankernas negativa räntor världen över. Hur ställer sig Lundaluppen till detta? Och hur tänker du kring ditt val av investeringar i skuggan av ränteläget?

Negativa räntor ser jag som något väldigt farligt och något Riksbanken borde undvikit. Noll hade räckt kombinerat med kvantitativa åtgärder som satts in. Detta är dock inte mitt expertisområde så jag överlåter de djupare funderingarna åt större hjärnor.

Ränteläget har inte sänkt mina avkastningskrav men gjort det väldigt svårt att finna investeringsobjekt. Mitt innehav i SAS Pref får ses som en effekt av detta. Att investera i ett värdepapper med tioprocentigt tak på avkastningen men (i teorin) obegränsad nersida hade inte varit intressant i ett ner normalt ränteläge.

Alla pratar ju om börsens värdering hit och dit, vad tycker du själv?

Generellt är det inte mycket på min bevakningslista som är köpvärt, så jag tycker det mesta är ganska, men inte spektakulärt, dyrt.

Du har ju en extremt låg bolagsomsättning i din portfölj. Hur håller du intresset uppe när du helt enkelt…aldrig gör någonting?

Det kan vara lite tröstlöst ibland att läsa om hundratals bolag och inse att de inte skulle tillföra något till min portfölj eller att jag aldrig skulle känna mig bekväm att investera i dem. Men jag har ett nästintill sjukligt intresse för företagande och studerar gärna bolag för att förstå deras bransch, hur de fungerar och varför de vinner eller förlorar mot sina konkurrenter.

Aktien och aktiekursen är aldrig det viktiga för mig och frågar du mig en vanlig dag så vet jag aldrig vad index står i, eller om börsen gått upp eller ner senaste veckan. Så det är aldrig denna typ av ”action” som håller mig motiverad eller vaken, det är företagen.

I den förra intervjun så tipsade du, inte helt oväntat, om Security Analysis, Intelligent Investor och om A Random Walk Down Wall Street. Har du läst någonting nytt sedan dess som påverkat ditt sätt att tänka eller kanske sättet du investerar på? Isåfall: vad?

Den bästa investeringsboken jag läst på senare år, och den enda som faktiskt kommit med lite nya infallsvinklar, är ”The Most Important Thing” av Howard Marks. Jag gillade särskilt avsnittet om konjunktursvängningar, men jag tror även att det han skriver om ”andranivåtänkande” skulle behövas i börsgrundskolan. Många förtvivlade skribenter på olika forum förstår inte hur ett bolags aktiekurs kan falla när bolaget tjänar pengar.

Utöver den är det magert på investeringsbokfronten. Jag rekommenderar att varva med vad som helst av Klas Östergren eller Haruki Murakami :).