Alf Riple

Snåljåpens Lördagsintervju: Alf Riple

Nyligen så publicerade jag en kort recension om Alf Riples bok Lögn, Förbannad Lögn och Prognoser. Det är en av de absolut bästa böcker jag läst och jag gillar verkligen hur no-bullshit den är. Alf reder helt sakligt ut de olika tillkortakommandena som finansmarknaden har och de misstag som vi människor som agerar på marknaden gör.

Boken fick mig också mer intresserad av personen Alf Riple. Jag visste inte vem Alf Riple var mer än att jag sett hans twitter-konto någon gång i förbifarten, det var allt! Därför tänkte jag att Alf skulle vara ett perfekt offer för Snåljåpens Lördagsintervju.

Vem är egentligen Alf Riple?
Bra fråga, det undrar jag ofta också. Just idag är jag en semesterfirande tvåbarnspappa som njuter av att umgås med familjen. På skidor eller mountainbike är jag en dödsföraktande kamikazepilot. Som investerare är metodisk, eftertänksam och riskavert. Ett typiskt karaktärsdrag är att jag nästan aldrig ”bara gör” saker, sättet jag gör saker på har nästan alltid en förankring i teori. Där andra bara går ut och tar en löprunda, har jag läst en handfull böcker om löpning och har ett visst mål med nästan varenda träning. Jag blir aldrig mätt på kunskaper. Under det senaste året har jag med växlande framgång försökt lära mig kvantfysik, evolutionsteori och polska. Bland annat.

Vad jobbar du med till vardags?
Jag jobbar på en firma som heter Västra Hamnen Corporate Finance (VHCF). Firman jobbar huvudsakligen med företagstransaktioner, bland annat har vi hjälpt ett antal företag till börsen de senaste åren. Personligen har jag dock en lite speciell roll. Det mesta av min tid jobbar jag som konsult åt företagsgruppen Midroc som äger en del i VHCF. Jag hjälper till med förvaltningen av en tillgångsportfölj på runt en halv miljard kronor och jag deltar i diskussioner kring gruppens likviditet och kapitalstruktur bland annat.

Kan du berätta lite om den här tillgångsportföljen. Vad innehåller den och vad är din aktiva roll där?
Vi har kommit fram till en tillgångsallokering som både tillgodoser behovet att kunna få loss likviditet snabbt samtidigt som målet är att månadsavkastningen alltid ska vara positiv. Därmed är det egentligen bara företagsobligationer som gäller. Aktier svänger för mycket och bortsett från storbolagen är det svårt att sälja stora volymer på kort tid. Preferensaktier är alldeles för illikvida. Stats- och bostadsobligationer och ger knappt någon avkastning alls. Därmed har vi landat på en portfölj av företagsobligationer med en klar tilt mot high yield och geografisk fokus på Norden.

Hur ser din bakgrund ut?
Född och uppvuxen i Norge där jag tog min civilekonomutbildning och fick mina första yrkesaktiva år på Finansdepartementet. Det var en spännande tid där jag fick vara med och utveckla placeringsriktlinjerna för den norska oljeförmögenheten. Senare blev jag makro- och ränteanalytiker på handlargolvet på Nordea i Köpenhamn, därnäst Danske Bank i Köpenhamn och slutligen Nordea i Stockholm. Sedan hoppade jag över i en mäklarroll på Nordea där jag i ökande grad fokuserade på företagsobligationer. Det var lite galet att börja som mäklare precis en månad innan Lehman-kraschen men det är sådant som ger ovärderliga erfarenheter. Mäklarjobbet tog jag sedan med mig till Nordea i Malmö och det var därifrån jag rekryterades till VHCF.

Vad var det som skapade ditt intresse för aktier?
I min yrkesroll har jag varit mer fokuserad på obligationer än på aktier och jag känner mig fortfarande som lite av en outsider när jag färdas bland aktieproffs. Jag kittlas nästan alltid av chansen att få lära mig något nytt och det var nog detta jag kände när kollegor på marknaden diskuterade aktier med djup passion. Eller ska jag säga djupa depressioner, för det var i baissen efter millenniumskiftet att jag tog mina första stapplande steg på aktiemarknaden. Jag hade nog också några tankar om att det skulle gå att tjäna pengar på att komma in efter en sådan spektakulär krasch. Men det visade sig att jag var ett par år för tidigt in för att pricka botten. Nu ser jag emellertid fördelar både med att ha debuterat i en nedgångsfas och att ha rötter i räntemarknaden. Jag går till aktiemarknaden med respekt och ödmjukhet och är där för att lära och för att skörda en långsiktig avkastning, inte för att göra en massa snabba klipp.

Vad är det som gjort dig mer fokuserad på obligationer än aktier, är det en slump eller ett medvetet val?
Jag kanske inte skulle kalla det slump men det är väl en naturlig följd av att jag valde en särskild fördjupning i nationalekonomi under utbildningen. När jag började på Finansdepartementet var det huvudsakligen makro- och penningpolitik jag fick jobba med under de första åren. Därmed var det också till en roll som makro- och ränteanalytiker jag blev rekryterad när jag kom till bankvärlden. Jag tycker fortfarande att obligationer är något av det mest fascinerande som mänskligheten har uppfunnit.

Obligationer är ju en väldigt stor, liten, värld. Få inblandade med enorma summor. Vad skulle du säga är det roligaste med att jobba med just obligationer?
Det allra roligaste tycker jag är att räkna på vad de olika priserna gör för implicita påståenden om den värld vi lever i. Man kan stoppa en massa obligationer i en kvantmodell och på så sätt krama ut vilka implicita antaganden som marknaden gör om allt ifrån framtida inflation, framtida Riksbanksbeslut, relativa konkurssannolikheter mellan bolag till under vilken tidsperiod en låntagare har högst sannolikhet att ställa in betalningarna. Jag liknar det vid att stoppa frukt i en centrifug och få ut den raffinerade produkten, ren juice. Gillar man inte juicen så finns det någon obligation att handla.

Om du fick sammanfatta din investeringsfilosofi på max 3 meningar, hur skulle det låta?
1) Hur påläst du än är kommer det alltid finnas viktiga fakta om dina placeringar som du inte har vetskap om.
2) Sprid riskerna så mycket att ett enskilt kurshaveri inte utlöser någon emotionell reaktion, låt det kyliga intellektet behålla kommandot.
3) Greenblatts gyllene regel, eller varianter på denna, är inte alls någon dum strategi.

En naturlig följdfråga blir förstås: när har du spridit dina risker tillräckligt för att kunna bli rationell? Hur många aktier tror du är optimalt utifrån ditt sätt att se på det?
Ja och nej. Ja, jag har spridit tillräckligt, kanske till och med för mycket. Och nej, hundra procent rationell kommer jag aldrig att bli. Men jag har väl runt 25-30 olika innehav med ganska jämnstor allokering. Det betyder att när den dagen kommer då ett av innehaven rasar med 20-30 procent då känner jag inte omedelbart någon revanschlust som får mig att köpa för att ”snitta ner mig”. Jag säljer inte hellre i panik. Jag försöker titta i lugn och ro vad som har hänt och kan köpa, sälja eller göra inget, beroende på hur jag bedömer omständigheterna.

Vad är det som fått dig att landa på 25-30? Är det ett aktivt beslut eller skulle det lika gärna kunna vara 15-20?
Nej det har nog egentligen bara blivit så. En sorts kompromiss mellan hur många bolag jag har lockats av och hur många jag kan hålla koll på.

Kan du utveckla vad det är i Joel Greenblatt’s resonemang och strategier som du gillar?
Hans gyllene regel säger att du ska köpa bra bolag när de erbjuds billigt och det kan väl de flesta skriva under på. Med billigt menar han låga vinstmultiplar vilket tangerar traditionell value investing. Men det räcker inte som urvalskriterium, köper du bara billigt kan du lätt hamna i det som kallas value traps, dvs. bolag som är billiga av en anledning. Men om du samtidigt tillämpar hans kriterium för vad som utgör bra bolag, nämligen hög intern avkastning på det kapital som bolaget förvaltar, får du en mycket kraftfullt urvalsmetod. Det senare hjälper dig att hitta bolag med bra tillväxtmöjligheter vilket kan rättfärdiga en hög värdering. I bästa fall skulle du kunna hitta tillväxtbolag med value-värdering och det är väl den heliga gralen, inte sant? Jag tillämpar inte hans metod bokstavligt men tänker enligt samma principer.
Ytterligare en sak jag gillar är att genom att screena bolag plockar man bort lite av den mänskliga faktorn, vår svaghet för alla möjliga case och berättelser som ofta har något översett litet villkor som får det att snubbla. Genom maskinell screening kan du tröska genom flera hundratals bolag och ända upp med ett tiotal som du sedan kan undersöka mer kvalitativt. Det är mycket tidseffektivt och hjälper att identifiera aktierna som ingen annan tittar på.

Vill du ge några exempel på vad du själv äger för aktier?
Genom att screena har jag hittat bolag som jag själv knappast hade hört om men som jag fastnat för när jag läst på. Det är många bolag som på ytan är rätt så tråkiga: Brødrene Hartmann från Danmark som gör äggkartonger, H+H International (DK, lättbetong), Olvi (FI, bryggeri), Borregaard (NO, biokemi) samt mindre svenska industribolag som Nolato, Beijer Alma, Concentric, Gränges och Duni.

Finns det någon röd tråd i bolag du gillar eller det enbart siffrorna som får tala?
Siffrorna är viktigast, helt klart. Men som du ser har jag lättast att hitta kapen bland de lite mindre bolagen. Detaljhandel är ju lite i hundhuset enligt marknaden så där är jag försiktig. Jag gillar bank och försäkring på sektornivå men har svårt att skilja de bättre bolagen från de sämre. Biotech, annan teknik samt prospektering efter råvaror, sådant som ska bli lönsamt i framtiden men förlorar pengar idag, kommer naturligt nog aldrig upp i mina screens och det är jag helt OK med.

Många av dina innehav är utländska. Hur tänker du där? Är du helt likgiltig inför vart du investerar eller är det ett medvetet beslut?
Jag anser Norden som mitt universum och har ungefär hälften i Sverige och hälften i de övriga nordiska länderna. Denna fördelning är inget jag har beslutat om utan det har bara blivit så längsmed vägen. Men det är kanske naturligt eftersom det liknar de relativa marknadsstorlekarna inom Norden. Jag tycker att Norden tillsammans utgör en bra marknad för mig eftersom det är nära nog till att bolagen blir lätta att följa, bland annat för att det matchar det universum som bankernas analysavdelningar täcker. Samtidigt ger Norden tillsammans en mycket bra sektorspridning då länderna utgör komplement till varandra.

Hur skulle du ranka din egen förmåga. Ser du dig själv som en duktig investerare eller vad är din självbild?
Jag tycker att mina resultat har varit bra. Samtidigt är jag mycket medveten om att alla vi som sysslar med investeringar, som en form av undermedveten, psykologisk självbevarelse, har en tendens att minnas våra prestationer som bättre än de faktisk var. Tittar man tillbaka på de faktiska resultaten så blir man lite mer ödmjuk. Så det gör jag ibland, särskilt efter lite större framgångar. Då går jag tillbaka och hittar lite pinsam historik för att nyktra till och inte bli för självbelåten. Jag tror de mest spektakulära misstagen har begåtts av folk som låtit självbilden växa långt förbi den faktiska förmågan.

Vilka skulle du säga har haft de största influenserna på ditt sätt att se på börsen?
Jag tror mycket av mina tankegångar kommer från de böcker jag har läst under den tid jag intresserat mig för marknaden. Det blir många namn men de viktigaste är kanske Nassim Taleb och Benoit Mandelbrot, samt Kahneman & Tversky, Richard Thaler och resten av pionjärerna inom behavioural finance. Samtidigt har jag inspirerats mycket av författare inom rena psykologiska eller psykosociala ämnesområden, till exempel James Surowiecki och Philip Tetlock. Den sist nämndes bok “Superforecasting” är något av det smartaste och mest relevanta jag läst när det gäller att fatta beslut i en miljö av osäkerhet.

2013 så skrev du boken Lögn, förbannad lögn & prognoser. I havet av all oändlig finanslitteratur som finns, vad var det du kände att du ville bidra med?
Jag hade samlat på mig ganska mycket kunskap genom att läsa allt jag kom över av faktaböcker inom behavioural finance. Efterhand började jag hålla lite kurser och föredrag i olika sammanhang och jag insåg att nästan ingen av de investerare jag träffade, vare sig professionella portföljförvaltare eller privatpersoner, kände till detta nya ämnesområde. Och det är inte så konstigt, de av oss som har läst finansiell ekonomi på en högskola har proppats fulla med matematiska modeller för hur vi mäter risk till exempel. Men ingen har någonsin berättat för oss att den största risken är oss själva, att vi kommer göra en massa dumma, förutsägbara felbeslut. Som det dessutom går undvika om man lär sig vilka de förutsägbara felen är. Det var väl detta jag såg som min utmaning, att försöka bidra till att fylla detta kunskapsgap på något sätt.

Hur tänkte du kring språkvalet med att skriva en finansbok på svenska, trots en relativt liten marknad?
Det är faktiskt första gång jag får den frågan. De flesta brukar fråga varför jag inte skrev på norska som är mitt modersmål… Men norskan var ganska lätt att välja bort, den marknaden är ännu mindre och i Norge finns inte det samma breda aktieintresse bland befolkningen som vi ser i Sverige. Anledningen var nog ganska enkel: När jag var ute och föreläste och träffade folk så var det jättemånga som ville lära sig mera och bad mig rekommendera en bra bok. Då svarade jag genom att lista 5-10 boktitlar, samtliga på engelska. “Nej, jag vill ha EN bok och den ska vara på svenska!” var den typiska kommentaren. Och eftersom den bok som efterfrågades inte fanns så bestämda jag mig till slut för att skriva den.

I boken fick man kanske bilden av att du är en lite skeptisk surgubbe som inte tycker människor är lämpade att pyssla med aktier. Känner du igen dig i det?
Skeptisk, ja… jag tror jag ska ha något skeptiskt som gravskrift, det vore passande. “Här vilar Alf Riple. Påstås det.” Något sådant. Jag ser skepticism som ett hedersmärke och något att sträva efter. För mig handlar det om att inte ge sig förrän man hittar sanning och att inte acceptera något som sanning utan att undersöka ordentligt.

Trots surgubben så rör du vid någonting väldigt intressant i din skepticism. Är människor verkligen lämpade att pyssla med aktier?
Från naturen, nej. Vår hjärna och alla våra tanke- och känslomönster är genom evolutionen finslipade för en tillvaro i stenåldern. Att pyssla med aktier kräver ofta att vi tar tag i oss själva och gör sådant som stenåldershjärnan tycker “känns” fel. Som att ta en stop-loss, till exempel. Men problemet är detta: Aktier är en bra uppfinning och de är här för att stanna. Så vem ska ta hand om dem? Människan är nog tyvärr den bäst lämpade av de djurarter som finns att tillgå. Och lyckligtvis har människan en enorm kapacitet att ta till sig nya kunskaper och dra nytta av egna och andras erfarenheter. Det är där jag har försökt bidra lite grand. Att förmedla idén att det inte räcker att lära sig allt och lite till om de bolag man har investerat i. Vill man som investerare säkra sig ett bra resultat behöver man minst lika mycket kunskap om hur ens eget, mänskliga huvud fungerar.

Snåljåpens lördagsintervju: Richard Bråse

Lördag betyder lördagsintervju, och idag är det Richard Bråse från Dagens Industri som får stå ut med mitt eviga frågande. Kanske hade Richard blivit politiker i ett annat liv? Döm av svaren!

 

Vem är egentligen Richard?
Jag måste erkänna att det är ovant att bli kallad Richard. I alla sammanhang har jag alltid fått heta Bråse – som trollkungen i Peer Gynt.

Vad kallar din mamma dig för?
Det tänker jag inte säga. Men det är ungefär lika logiskt som att Jan Dinkelspiel kallas Bröli.

Vad gör du till vardags?
Jag är börsskribent på Dagens Industri – i väntan på nästa stora sillperiod.

Är det sant att du är mer intresserad av sill än aktier?
Nej, men jag försitter aldrig en chans att lägga ut texten om sill. Bakgrunden är att min familj drivit sillfabrik i några generationer, så jag är uppväxt i en ganska speciell miljö på en bohuslänsk ö.

Det här måste vi få höra mer om. Berätta! Kunde du blivit silldirektör? Finns fabriken kvar?
Den finns i allra högsta grad kvar och man investerade stort i en ny större fabrik för något år sedan. Generellt ska man akta sig för att investera i livsmedelsproducenter, så länge de inte har urstarka varumärken. Dels är mat extremt kulturellt betingat och svårt att skala upp internationellt. Därför är det oerhört imponerande hur Bronsman med Kopparbergs lyckats skapa en livsmedelskategori som slagit runt om i världen med cidern. Dels har du en taskig situation på hemmaplan med tre stora och starka kunder i form av Axfood, Coop och Ica.
Vill man vara lite skämtsam kan man säga att det enda positiva med att äga en verksamhet med svag avkastning är att det inte direkt dyker upp nya investeringsvilliga konkurrenter, så man får hålla på ostört med vad man nu gör.

Hur får man för sig att bli journalist. Ville du egentligen ändra världen men dög inte och fick nöja dig med ekonomiskriverier? Vad är din story?
Mitt problem var att jag brände merparten av det CSN hade att erbjuda på att baka ihop en illa sammanhängande utbildning som på papperet är en magisterexamen i historia. Det var inte direkt kompatibelt med arbetsmarknaden. Journalistutbildningen blev ett sätt att snabbt binda ihop detta sammelsurium och få till någon form av praktisk tillämpning av det. Sedan är det så mycket slump som styr och hela livet är random, så att det blev just Di är tur och tillfälligheter.

Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du gjort annorlunda? Utbildnings och karriärsmässigt menar jag?
Vi lever våra liv framlänges och inte baklänges. Eftersom det är så mycket tillfälligheter som styr är det svårt att planera om sitt hypotetiska extraliv. Det jag ibland kan känna ånger för är att jag inte ansträngt mig mer i olika sammanhang.

Så lätt kommer du inte undan! Imorgon får du sparken från DI. Vad gör du?
En positiv bi-effekt av mitt jobb är att man kan bygga relationer med bra personer. Med tanke på hur hårt jag brukar svinga har jag ändå bränt väldigt få broar. I alla fall viktiga broar. Vi får hoppas att det även gäller efter att jag fått sparken.
Svaret på din fråga är någonting med börsen.

Vad var det som skapade ditt intresse för aktier?
Det är som ett slags ofullständigt och utmanande pussel där du bara får ett visst antal bitar och måste gissa och göra antaganden om vad det egentligen föreställer. Det är skillnad på att gissa och att gissa. Genom att anstränga sig får man tillgång till fler bitar och kan bli mer träffsäker. Om det hade varit enkelt hade det nog inte varit intressant.

Om du fick sammanfatta din investeringsfilosofi på max 3 meningar, hur skulle det låta?
Många verkar tycka att långsiktighet är den enskilt viktigaste egenskapen, men om du bara ska köpa så kallade kvalitetsbolag och behålla dem för evigt och du samtidigt har ambitionen att bli rikast i kommunen är det väldigt viktigt att du blir riktigt, riktigt gammal. Tänk dig att du börjar spara 100 000 om året när du är 20 år och kan få 7-8 procent i snitt årligen på börsen. Fullfölj räkneexemplet och du är inte direkt Buffett ens när du är 100 år. Du bad om tre meningar och det ska du få: Jag tror den enskilt viktigaste investeraregenskapen är flexibilitet. Det i kombination med att kunna och våga tänka annorlunda är helt avgörande. Ifrågasätter du inte konsensus är du konsensus.

Hur är din egen förmåga? Är du duktig?
Jag tror att jag har en fördel av att sitta med ett stort informationsflöde och att jag har en bra förmåga att läsa mellan raderna. Min erfarenhet är att folk uttrycker oerhört mycket mer än vad de faktiskt säger eller är medvetna om i intervjusituationer. Det är inte så att någon kommer berätta om en vinstvarning för dig i förväg, men om du samlat information från många olika källor och verkligen varit uppmärksam kan du ha en ganska välgrundad uppfattning om vad som är i görningen. Som att H&M är på väg att skrota sina månadsvisa försäljningssiffror.

Jag upprepar frågan: Är du duktig? Bättre eller sämre än medel?
Hade jag inte ansett att jag är betydligt bättre än medel hade jag gjort något helt annat än det jag gör. Sedan är det stora skillnader på olika typer av investerare. Jag skulle aldrig kunna bli bra på att sitta och skrika fibonacci-nivåer till mig själv och dagshandla på nån form av teknisk analys. Däremot passar det mig nog bättre att se vad som ligger i korten på några månaders sikt eller inför nästa rapport eller bolagsevent.

Hur tror du att en optimal investerare ser ut? Vilka kompetenser behöver man?
Först och främst ett flexibelt sinnelag och insikten att allt handlar om avkastning och inte om att följa några på förhand givna dogmer. Det finns få investerare som bryter mot sitt eget investeringsevangelium oftare än Warren Buffett – och han har lyckats ganska bra.
Sedan har vi kreativitet, vilket är ännu viktigare för aktiva ägare. I grund och botten är det med investeringar som med allt annat. Vill man bli bra gäller det att ha en förmåga att fokusera helt och fullt och lägga ner mycket tid och energi. Arbetskapacitet slår i det långa loppet alltid talang.

Vad har du själv i portföljen?
Inget. Det skulle bli en knepig intressekonflikt om jag skulle köpa det bolag jag tycker är allra bäst och sedan rekommendera det som är näst bäst eller vice versa. Sedan är jag generellt skeptisk till börsen och ration mellan köp- och säljråd från mig är på extremt låga nivåer under 2017. Så här långt är det svårt att klaga med Ericsson, H&M, Bilia, Creades, Skistar och Oriflame som varit träffsäkra säljkandidater. Även Avanza som är en av mina sämsta säljrekar har börjat röra sig i rätt riktning efter rapporten.

Men det här med att journalister inte får handla med aktier hur som helst, är det inte ett jätteproblem? Jag menar, ingen som verkligen älskar aktier skulle kunna tänka sig skriva om man inte får handla. Finns det inte en risk att bara de som är halvintresserade får komma till tals?
Jag tror att man lurar sig själv om man inbillar sig att de absolut främsta investerarna skulle råka jobba som journalister, föreläsare eller mångsysslande aktiegurus.
Sedan är jag djupt incitamentstroende så jag förstår att det finns en problemformulering här. Rent hypotetiskt hade det varit intressant om vi tvärtom tvingats ta de positioner vi slår ett slag för.

Har man någon form av tävlingsinstinkt kan det vara ganska frustrerande att inte ha någon procentsats med decimal att mäta dig med. Mitt jobb är lite som att spela en hockeymatch där det inte spelar någon roll hur många mål jag gör eller vad det står på resultattavlan, för uppe på läktaren sitter det några konståkningsdomare som gör en kvalitativ bedömning av hela tillställningen.

Vågar du säga vad du tycker? Är Sveriges journalistkår medelmåttor eller ”riktigt duktiga?”
Att jag säger vad jag tycker är lite av mitt sociala handikapp. Men jag tror inte den svenska journalistkåren skiljer sig från andra akademiska yrkesgrupper i fördelning mellan medel och riktigt duktiga och riktigt dåliga. Sedan upplever jag att det är en udda kombination att vara riktigt skarp journalist och att samtidigt vara analytiskt vass och börsintresserad. Jag skulle säga att det är en vanligare kombo att hitta en kulturintresserad journalist, än en riktigt börsintresserad.

Om den här utmaningen inte fanns, vad skulle du vilja ha i portföljen?
Det är väl bara att titta på vad jag rekommenderat eller uttryckt mig positiv till senaste halvåret: Tele2, Diös, Axfood, Melker Schörling och några Dustin på det. Men i grunden är jag skeptisk till börsen och det är svårt och få den riktiga romanskänslan med några bolag över huvud taget i dag. Det är enklare att hitta luftslott.

Finns det någon röd tråd bland dina rekommendationer? Finns det en speciell typ av bolag som du ofta fastnar för?
Har man flexibilitet som ledord är det dumt att hålla på med röda trådar. Tittar man på bolagen ovan ser det ut att luta mot substans och fastighetshållet, men framförallt ser det tokdefensivt ut.

Du uttrycker dig inte sällan om aktier som det är…för att välja politiska ordval…otacksamt att prata om. Du har satt riktkurs 1 kr i Precise Biometrics, sågat Fingerprint frekvent. Du verkar nästan gilla att folk inte gillar dig. Hur ser din analys ut av ditt eget självskadebeteende?
Backar du bandet ett par år var det inte mycket negativt från mig om Fingerprint – tvärtom.
Tyvärr har det blivit typexemplet på en skyttegravs- eller sektaktie. Ändras förutsättningarna eller värderingen så måste man ompröva sina slutsatser, annars sitter man där med ett ras på 70 procent och lipar över att allt är alla andras fel. Det finns inga tapperhetsmedaljer för att man kramat en fallande kniv till döds på börsen.
Tar du Precise Biometrics har du ett jättebra exempel på bolag med solklara varningsflaggor. Ägarlöst, med en ledning som inte äger aktien och en produkt som bara såldes till en kund, som till på köpet var i färd med att ta fram en egen lösning. Aktien hade exploderat på uppsidan, så det var uppenbart att sandslottet skulle kollapsa med dunder och brak. Det gjorde det – och tog lite ironiskt med sig Nordeas blankaprodukt i fallet.
Lite känslig kuriosa i fallet är att styrelse och ledning efter artikeln låg på mina chefer i ett tappert försök att leda i bevis att jag var snett på det. Nu med facit i hand blev det både analytiskt och tajmingmässigt en klockren homerun, där styrelseordföranden antagligen fortfarande går runt och letar efter bollen.

Den riktigt svåra frågan är vad jag tjänar på den här typen av konfrontativa aktiviteter, vilket egentligen går tillbaka till din förra fråga. Men du hade tyckt att det hade varit bättre om jag låtit bli att skriva att man skulle köpa säljoptioner inför Oriflames senaste rapport och gjort slag i saken i egen bok, plockat ut en matig vinst med aktien 20 procent ner och i stället skrivit något blaj om att börsen alltid går upp över tid eller att Lundbergs förtjänar en premie på 15 procent.

Även om det inte finns någon P&L så kan jag säga att det är ganska intressant att få uppleva adrenalinrushen när EBM efter nästan två månader bekräftar dina uppgifter om att Fingerprint Cards huvudägare storsålt aktier innan bolagets makabra vinstvarning. Try it, you like it!

Elekta är nog ändå min favorit i kategorin förargelseväckande säljrekar. Den hade varit blankad som få under lång tid – så jag var knappast först på bollen – men säljargumentationen slutade med att vd Niklas Savander gick i taket helt totalt. En månad senare kom alla vinstvarningarnas moder, Savander fick sparken och aktien hade sin näst sämsta dag någonsin med ett tapp på 22 procent. Det följdes i sin tur upp av en rapport där den tappade ytterligare 10 procent.

Hur ser det ut innan du skriver om någonting. Gör du en konsekvensanalys av vad som kommer ske när orden kommer ur din mun eller är det köra först och tänka sedan?
Det skulle vara handlingsförlamande att gå runt att tänka på att alla måste gilla allt jag skriver. Instinktivt känner jag att något inte stämmer om alla är rörande överens om något. Så om alla hade uppskattat allt jag gjort hade det varit oroväckande.
Sedan tenderar smarta personer att begripa min roll. Omvänt får jag helt enkelt lära mig att leva med att bli idiotförklarad av idioter.

Vilka personer skulle du säga har haft de största influenserna på ditt sätt att se på börsen?
Det är oerhört svårt att bena ut och min syn är nog i hög grad ett kondensat av att dagligen ha pratat med de främsta investerarna och företagsledarna. Om någon sticker ut är det nog ändå Balders vd och huvudägare Erik Selin. Jag tror att han är smartare än vad han själv förstår och väldigt mycket av en Buffett-lärjunge. Framförallt är han så pass flexibel att han struntar i att fixera vid strategier eller finansiella mål för att i stället fokusera på att göra det viktigaste: så bra affärer som möjligt för sina aktieägare. Jag var med när han köpte Collector vilket var lite speciellt för ett fastighetsbolag, men det är så här långt en extremt bra investering.
Rent generellt skulle jag säga de personer som befinner sig på toppen trots att de inte har utbildning från fin-universiteten eller helt saknar akademiska meriter, oftast är de mest intressanta.

Jag är ju ett enormt fan av att läsa böcker, så därför undrar jag vilka böcker som du tycker att alla borde ha läst?
Alla tipsar väl om Howard Marks the Most important thing, men att döma av temperamentet och riskmentaliteten vi har nu undrar jag om budskapet verkligen gått fram: All är cykliskt. Risk är på riktigt. Kvalitet trumfar inte pris i alla lägen.
Jag kom in på Di i ett läge där finanskrisen precis hade bedarrat och det enda företagsledare pratade om var “fokus på kassaflöde”, “starkt balansräkning” och “risk för dubbeldip”.  Läget nu är det omvända med höga värderingar och noll volatilitet. Även det ickecykliska beter sig i perioder cykliskt på börsen. Medan Axfoods rörelseresultat backade med 4 procent från 2007 till 2008, mer än halverades aktien när de var som värst. Min bästa gissning är att det kommer att återupprepas i en inte allt för avlägsen framtid.
Annars har jag haft lite av en Hyman Minsky-period och tycker att hans bok om John Maynard Keynes kan vara väl värd en rekommendation.

På samma tema. Vilka böcker som folk läser ofta tycker du att man borde skita i?
Det skadar nog inte att läsa även dåliga böcker, men den halvperversa genren med partsinlageböcker känns ganska mättad.

 

Du borde läsa: The 1 page marketing plan

The 1 page marketing plan är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Alla som funderar på att starta företag, eller som kanske redan gjort det, är mitt i målgruppen och borde verkligen läsa denna bok. Omgående. Jag har tagit massvis med anteckningar och hittat enorm motivation och inspiration till mitt företagande.

I ärlighetens namn så funderade jag över om jag verkligen skulle skriva detta. Om mina konkurrenter skulle läsa och anamma dessa filosofier och strategier skulle jag förmodligen få problem. Kanske kommer jag ångra detta, men boken var verkligen så bra. Sen lever jag efter devisen att mina konkurrenter är slöa idioter, så de kommer förmodligen inte läsa boken. Och om de för det kommer de ändå inte lära sig nåt.

Namnet till trots så är det inte en floskelbok om vikten bakom att ha marknadsföringsplaner och strategier. Kortfattat så är det en no-bullshit-bok om att driva företag och hur man lyckas. Och framförallt hur man inte lyckas.

Är du bra på ditt jobb så betyder det absolut inte att du skulle kunna driva eget inom samma område, det krävs mycket mer än att bara vara bra på sitt jobb. Det krävs system och strategier för att få in nya kunder och det krävs system och strategier för att hantera befintliga kunder. De flesta verkar tro att en bra idé eller bra produkt räcker. Tyvärr funkar det bara så för hantverkare i Stockholm… Vi andra får kämpa. Många av världens småföretag är just människor som varit bra på sina jobb och startat eget utan någon långsiktig plan. De jobbar 14-timmars dagar och kan knappt ta semester någonsin. Den här boken handlar om att bryta igenom den barriären.

Många böcker jag läst på temat handlar mycket om hur man på ett bra sätt startar tech-bolag, och det tilltalar mig inte. The 1 page marketing plan är en fantastisk bok oavsett inriktning på din verksamhet. Vad du än säljer för produkt eller tjänst så kommer du dra många lärdomar.

Även om man inte driver företag själv utan enbart investerar i andra bolag så är det en lärorik bok. Om bolagen saknar det som boken går igenom så finns det absolut anledning till oro. Jag tror att investerare har mycket att lära från entreprenörer och entreprenörsskap. Med det menar jag inte låtsasentreprenörer som tar in lite kapital och försöker hitta på en bra idé. I boken definieras en entreprenör som någon som löser någon annans problem mot betalning. Så borde alla se på entreprenörsskap. Jag är förbannat less på alla “wantrepreneurs” som tror att man blir företagare bara för man hyr in sig på ett kontorshotell.

Boken är som allra mest lärorik för dig som vill starta företag eller som redan driver ett litet företag med inga eller ett par anställda. Om du har en dröm att starta företag: läs boken. Driver du redan företag: läs boken. Investerar du i företag: läs boken.

Kortfattat: läs bokjäveln för i helvete och tacka mig sen.

Boktips: Adapt – Why Success Always Starts With Failure

Jag har precis avslutat Tim Harfords bok Adapt: Why Success Always Starts With Failure. Kortfattat så är det en väldigt intressant bok, även om den är kanske 3x så lång som den behöver vara.

Tim Harford har egentligen tagit Darwins evolutionsteori och applicerat den på världen utanför biologin och visat att det egentligen fungerar likadant överallt. Oavsett om det är uppkomsten av stater, system eller företag så handlar det till stor del om en evolutionär process där det handlar om att så effektivt som möjligt utveckla fram bra saker.

Lärdomarna från boken är många, framförallt för företagsledare. Lärdomar om hur vi bör strukturera organisationer och tillåta alla möjliga idéer, väl medvetandes om att majoriteten kommer misslyckas. Det som gör en organisation “framtidssäker” och innovativ är ofta just detta, att människor får testa idéer och får misslyckas.

I mitt bolagsbyggande fick jag en rad idéer som jag kommer ta med mig framåt, framförallt kring hur jag ska strukturera våra satsningar på nya områden för att på ett så bra sätt som möjligt skydda den övriga organisationen.

Ur ett rent investeringsperspektiv så känns boken kanske inte helt uppenbar, även om det finns lärdomar för exakt alla att dra ur denna bok.

All in all så är boken bra men tyvärr lite långdragen. Mitt största problem är att flera av exemplen från boken känns väl detaljerade, utdragna och egentligen en bit ifrån poängen som författaren försöker få hem. Hela poängen hade kunnat presenteras på 2-3 blogginlägg, en bok är lite väl overkill.

Jag är inte besviken att jag läste den, och jag tycker trots detta att Adapt är väldigt läsvärd, precis som allt annat av Tim Harford.

Snåljåpen – numera på Shareville!

Jag har gjort slag i saken, jag har skaffat Shareville. Innan ni ropar hej måste vi dock reda ut en sak. Det är inte min huvudsakliga portfölj jag redovisar utan en mindre del med en väldigt specifik inriktning.

I min huvudsakliga portfölj så har jag en väldigt aktiv strategi där jag försöker ta tillvara på kortsiktiga felprissättningar i aktier jag gillar. Det är långt ifrån alltid bolag jag gillar eller tror på utan är mer opportunistiskt när min syn på bolagets värde skiljer sig från marknadens.

Min Shareville-portfölj är en portfölj med ett helt annat tänk. Här är det enbart bolag jag gillar och tror på, till värderingar jag inte alltid gillar helt. Alla bolag uppfyller inte alla kriterier men jag har försökt att bygga en portfölj utifrån ett långsiktigt synsätt där innehaven ska uppfylla majoriteten av dessa. Kriterierna nedan är mer ett generellt synsätt än ett hårt regelverk.

  • Bolag som är förhållandevis små
  • Bolag som har goda förutsättningar för att växa
  • Bolag som kan växa under väldigt lång tid framöver
  • Bolag som jag är komfortabel med att äga i 5-10 år
  • Bolag med stark huvudägare
  • Bolag som drivs av grundaren eller där grundaren fortfarande är nyckelperson
  • Bolag som inte har sinnessjuka värderingar (de behöver inte se billiga ut, men ska inte se helt galna ut)

Att “byta” strategi när portföljen går som aldrig förr kan nog verka en smula irrationellt, och det skulle det vara om det var hela sanningen. Anledningen bakom att jag gör detta är flera saker. Jag trivs väldigt bra med min aktiva placeringsfilosofi som jag “utvecklat” under flera år, problemet för mig är att den kräver mer tid än jag just nu klarar av att ge den. Jag tror fortfarande att det är det absolut mest ideala för mig, men på grund av andra prioriteringar i livet (familj/jobb) så kanske den inte är helt rätt exakt just nu. Framöver så kommer jag garanterat återkomma till den till 100 %, men för stunden så kommer jag utforska mindre krävande alternativ.

På grund av detta har jag en under tid funderat på om jag inte ska ta och växla över portföljen till mer långsiktiga innehav som kräver mindre tid av mig. Självklart accepterar jag då faktumet att min avkastning förmodligen kommer minska som följd av detta. När jag nyligen läste klart boken 100-baggers så bestämde jag mig för att köra.

Resultatet är att ca 15 % av portföljen, inledningsvis, placeras i dessa för mig långsiktiga innehav. Om det sedan känns bra och rätt så kommer jag kanske att växla över mer av portföljen. Tanken är att försöka hålla mig borta så mycket som möjligt, även om jag redan nu inser att det kommer bli en stor utmaning.

Den här portföljen kommer förmodligen att uppleva en hel del volatilitet, framförallt eftersom nästan alla bolag köpts på ATH i en börs som är på ATH. Det är förmodligen långt ifrån det bästa tillfället att göra detta på, men om jag tittar tillbaka om 10 år så tror jag man kommer se på saken lite annorlunda.

Hursom, här är portföljen:

Amhult 2
Litet fastighetsbolag i Torslanda i Göteborg. I stort sett ett familjeföretag som inte borde vara noterat. Genom låg likviditet och lågt intresse så tycker jag att man kan få köpa in sig aptitligt. Stadsdelen Amhult tror jag kommer vara frodande om 10 år och därigenom passar detta in.

AQ Group
Även om AQ Group har växt sig till synes stora så är de med internationella mått en puttefnask-koncern. Det finns otroligt mycket utrymme kvar att växa på och Claes och P-O har visat att de klarat av att anpassa strategin efter förutsättningarna.

Avensia
Avensia har jag skrivit spaltmeter om redan så det behövs nog ingen närmre förklaring. På 10 års sikt så är de helt rätt positionerad inför fortsatt tillväxt inom e-handel. Även om Storefront-satsningen skulle läggas ner så finns det bra möjligheter att bli en högutdelande kassako på konsultverksamheten.

Bahnhof
Bahnhof är ett av de bolag som jag har absolut svårast att se vart de är om 10 år. EQTs insteg i bredbandsträsket tror jag kan röra om i grytan. Det kan mycket väl sätta käppar i hjulen de närmsta åren. Jon Karlung har dock visat över många år att han vet hur man gör affärer och jag tror tydligheten inom integritet och övervakning kommer gynna Bahnhof under lång tid framöver. Här investerar jag mer i en entreprenör jag tror på än ett bolag som är helt rätt positionerat just nu.

Fortnox
Fortnox är ett bolag jag tittat på från sidlinjen länge utan att någonsin våga köpa. Värderingen har aldrig sett rätt ut. Nu när jag ser de strategiska satsningarna på finansiering, försäkring osv så tycker jag däremot att caset har förändrats. Nu ser jag att bolag lyckas “innovera” fram närliggande produkter och jag gillar det mer nu än någonsin tidigare, trots än högre värdering.

Genesis IT
Nu har jag tittat på Genesis IT rätt länge och alltid varit lite oroad för huvudägarna som genom ett ökande reverslån sett ut att sko sig på minoritetsägarna. Nu satsar Genesis hårt framåt och jag tror att den här tiden är över. Ska de lyckas med sina satsningar så måste de ha sopat framför dörren, och jag tror det här är ett nytt bolag på stark frammarsch. Höga marginaler, 90 % återkommande intäkter och en verksamhet som kräver väldigt lite kapital? Genesis IT är lite av vad Storefront i Avensia skulle kunna vara.

Kopparbergs
På lite längre sikt är pund-snacket och kapacitetsutmaningen bara brus. Det här är ett extremt välskött bolag med två av Sveriges skarpaste entreprenörer bakom sig. Trots att de är relativt stora (jämfört med vad jag investerar i normalt) så är de extremt små i det stora hela. De kan dubblas många gånger om och kommer förmodligen göra det också.

Nepa
En verksamhet som ställer om mer från konsulttimmar till produkt och en omställning som ser ut att gå väldigt bra. Här finns det också väldigt mycket mark kvar att springa på. Grundarna kvar och har stor ägarandel. De ser också ut att springa i rätt riktning, jag gillar.

Protector Forsikring
Ett bolag jag ägt många gånger över åren, nu är det dags igen. Entreprenörslett och trots sin storlek och relativt långa historik så finns det enormt mycket kvar att ta. Marknaden är helt enorm bara i Skandinavien och modellen bör lämpa sig även utanför vår “lilla” värld.

Storytel
Trots att jag själv inte är kund och istället använder Audible så gillar jag Storytel starkt. Strategin med att fokusera på icke-engelskspråkiga marknader är klockren och det finns framförallt enormt mycket utrymme kvar att växa.

Sammanfattning

Vem vet vart dessa bolag är om 10 år, om alla ens finns kvar. Jag tror att om man har en långsiktig ambition att äga dessa bolag så kommer man på sikt, som helhet, att få en bra avkastning. Det återstår att se om jag får fel eller ej.

Mvh,
Snåljåpen