Hur kan långa räntefonder gå ner när räntan går upp?

Tidigare skrev jag ett populärt inlägg om räntefonder och hur dess underliggande tillgångar fungerar, idag har det blivit dags att utveckla detta ytterligare. AMF Räntefond Lång har varit en riktig vinnare de sista åren vilket har lett till att väldigt många plockat in denna fond i bland annat sina PPM-portföljer. Räntefonden har stigit fint i pris när räntorna har gått ner, men nu när räntorna börjar närma sig botten så är potentialen inte längre så stor. Hur kommer det egentligen sig att en lång räntefond går bra när räntorna går ner, borde det inte vara tvärtom?

Långa räntefonder investerar i obligationer och räntebärande värdepapper med löptid på längre än ett år. Dessa obligationer handlas, precis som aktier, på en marknad likt börsen. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så har många obligationer en kupongränta som är konstant under hela obligationens löptid, t.ex. 5 %. På marknaden så handlas dessa obligationer enligt lagen om tillgång och efterfrågan, vilket betyder att priset som man är villig att betala för att få ta del av obligationens kupongränta kommer att variera. Alltså, om vi har en obligation på 100 kr som ger en kupong på 5 kr så är kupongräntan alltså 5 %. Om jag istället skulle lyckas köpa samma obligation för 90 kr så skulle en kupong på 5 kr innebära en ränta på 5,55 kr. Priset i förhållande till kupongräntan, tillsammans med priset i förhållande till inlösenpriset, bildar det som vi kallar för avkastningsränta.

När efterfrågan faller så faller också priset på obligationerna, och när priset faller så ökar vår avkastningsränta. Kom ihåg att kupongräntan är densamma, men den faktiska avkastningen vi får blir högre eftersom vi betalar mindre för att få ta del av kupongen. När efterfrågan däremot stiger så stiger också priset, och avkastningsräntan minskar därför. Det funkar precis likadant som när vi beräknar direktavkastning för aktier.

När marknadsräntorna faller så stiger värdet på befintliga obligationer med samma löptid, efterfrågan driver alltså upp priset på ”gamla” obligationer. Man vill helt enkelt hellre ha en obligation som gavs ut förra veckan till 1,5 % kupongränta istället för den som ges ut nu till 1 %. Förra veckans obligation blir alltså mer intressant och priset på denna går upp. På samma sätt fungerar det när räntorna går upp, fast tvärtom. När räntorna går upp så är det mer intressant att köpa en nyutgiven obligation till 1,5 % än att ha kvar den gamla som bara ger 1 %. Och eftersom räntefonderna äger ”gamla” obligationer så kommer dessa att bli ointressanta när det är mer lukrativt att köpa en ny. När långa räntefonder alltså äger ”gamla” obligationer som har sämre ränta än de som ges ut nu, då faller priset på räntefondens tillgångar och fonden går därför dåligt.

Om ni har långa räntefonder så innebär detta alltså att ni tror på stillaliggande eller sjunkande räntor framöver. Om ni hade trott på att räntorna skulle gå upp så borde ni alltså redan ha sålt dessa fonder. Tänk på att räntorna är historiskt låga och att dessa inte kan sjunka speciellt mycket lägre. Ekonomin verkar vara på väg att återhämta sig och i mina ögon så måste räntorna gå upp framöver. Men om det sker nu eller om ett år, det låter jag vara osagt.

Mvh,
Snåljåpen

5 comments

Leave a Reply