Kontanter – den (klimat)smarta julklappen?

På ett rent konceptuellt plan så är julklappar någonting helt underbart. Att vi rent osjälviskt väljer att ge bort någonting till någon annan är helt fantastiskt, det värmer i hjärtat. Det här osjälviska myntet har dock en smutsig baksida som får ekonomen inom mig att vakna och bli en smula förbannad. Julklappar, ja alla presenter egentligen, är ett stort slöseri i de allra flesta av fallen. Låt mig förklara.

Allting har ett pris och ett, subjektivt för varje enskild person, värde. Vi tar t.ex. årets julklapp, aktivitetsarmbandet. Fitbit Flex är ett aktivitetsarmband som kostar ca 700 kr och som jag har varit intresserad av under en period. Saken är dock den att jag anser inte att 700 kr är ett pris som gör skäl för det värde som jag upplever att aktivitetsarmbandet har. Jag skulle t.ex. hellre köpa en ny stekpanna för dessa pengar. Vi leker med tanken att jag skulle köpt aktivitetsarmbandet ifall det kostat 400 kr, det är vad jag upplever att det är värt.

När julen väl kommer så öppnar jag julklappen och hittar där ett aktivitetsarmband av modell Fitbit Flex, förmodligen inköpt för ca 700 kr. Självklart blir jag glad och tacksam, men när jag tänker efter så blir jag lite förvirrad. Någon har köpt 400 kronors värde för 700 kr och sedan gett bort det, ganska ineffektivt? I en värld där jag alltid konsumerar och köper saker för mina egna pengar så kommer pris och värde alltid att stämma mycket bättre överens. Jag kommer inte köpa någonting som är för dyrt eftersom, det helt enkelt är för dyrt. Men hur vet man vad andra personer har för relativt värde på julklappar? Bör man, rent ekonomiskt, ge bort någonting utan att veta vad den andra personen tycker att det är värt? I det här fallet kunde man ha gett mig en stekpanna för 500 kr, mitt upplevda värde hade varit större än för aktivitetsarmbandet samtidigt som presentpriset för den som ger hade varit lägre. Alla vinner.

Nu har jag tagit ett exempel med en produkt som jag faktiskt är intresserad av, bara inte till det priset. Hur många har fått presenter eller julklappar som ni aldrig använt? Där det upplevda värdet är 0 kr eftersom det helt enkelt är någonting man varken vill ha eller behöver. Jag har fått det och jag skulle tro att de allra flesta även har gett bort något sådant. Tänk, någon har betalat pengar för någonting som aldrig används. Kapital har förstörts, material har förstörts och naturen har garanterat också förstörts till absolut ingen nytta alls. Tänk vilken världspåverkan det kan få när man gett bort en toastmaster som är tillverkad i Taiwan med innehåll från Latinamerika som sedan fraktats till Sverige för att sedan ges bort, till inget värde.

Det absolut mest rationella vore förstås att ge bort pengar, ifall man nu prompt måste ge bort någonting. Pengar innebär att personen som tar emot presenten själv kan avgöra vad som ska köpas, vilket betyder att värdet kommer hamna i linje med priset på ett mycket bättre sätt. Pengar är den ultimata julklappen, rent ekonomiskt!

Visst, det är förbannat tråkigt att ge bort pengar till någon, speciellt om man kör en julklappslek i ett sällskap och alla slår in en femhundring och lägger in i högen med klappar. Det blir knappast spännande att se vad man får, men det blir förbannat effektivt, och ekonomiskt! Det finns förstås en lösning på det här med, bokstavligt talat, värdelösa julklappar som sitter i köksskåp, byrålådor och på vinden. Lösningen är förstås handel. Genom att byta produkter med varandra så kan man öka det upplevda värdet genom att jag kanske kan byta till mig en stekpanna genom att byta bort mitt aktivitetsarmband.

Det hela får mig att tänka på en hobbystudie jag läste om för massa år sedan som gjordes på en antal 7-åringar i New York. Det kom en ekonom utifrån till klassen och skulle göra ett experiment med julklappar. Det var 10 elever i klassen, alla fick varsin slumpmässigt utvald julklapp av ekonomen. Någon fick sitt favoritgodis, någon annan fick godis som personen avskydde, en tredje fick russin, osv. osv. När alla fått sin julklapp så fick de värdera sin present på en skala mellan 1-10. Någon hade fått sitt favoritgodis och värderade därför till 10, någon annan hade fått russin, som personen avskydde, och gav därför 0. Det totala upplevda värdet av julklapparna blev 50. Några var nöjda, andra missnöjda. Nästa steg var att tillåta alla att byta julklappar under 1 minut för att se vad som hände. Trot eller ej, men en del byter hellre bort icke-önskvärt godis mot russin. Efter 1 minuts byteshandel så fick klassen värdera sina innehav igen på en skala mellan 1-10. Den här gången blev det sammanlagda upplevda värdet 75. Kom ihåg, inga julklappar hade tillkommit, de hade bara bytt plats. Att komma upp till 100 är teoretiskt omöjligt, och skillnaden mellan det upplevda värdet och 100 är: slöseri. Ju större marknad, desto lättare blir det förstås att byta sin julklapp mot någonting mer önskvärt. Om marknaden består av 9 andra julklappar så är det förstås en stor risk att man inte vill ha någonting alls.

Genom att byta våra mindre omtyckta julklappar med andra så kan vi minska slöseriet som uppstår när man ger bort någonting. Inte är det så konstigt att Blocket, Tradera, Amazon, etc. går så himla starkt i januari. Genom handel så kan vi öka den ekonomiska vinningen av våra misslyckade julklappar, men sanningen är den att, det hade varit mycket bättre med kontanter.

Mvh,
Snåljåpen