Jag vill investera rationellt, bloggens nya tagline är ruthless rationalism, och det är precis så jag vill investera. Totalt känslolöst och alltid ta de mest rationella besluten.
Tanken tror jag kom från House of Cards där Frank beskriver sin politiska strategi som “Ruthless pragmatism”. Han har förstås en helt annan målsättning, han vill åt makt, men grejen är att han lägger allting som är sekundärt åt sidan för att fokusera på målet. Ideologier och partitillhörigheter är inte viktigt för honom, istället vill han vara hänsynslöst pragmatisk för att kunna nå det som siktet är inställt på: presidentposten.
På precis samma sätt vill jag se på mitt investerande. Känslor är verkligen av ondo när det kommer till investeringar, och det är känslor som hindrar mig från att vara det absolut bästa jag kan vara. Som jag skrev i mitt inlägg om diversifiering så är det just mina känslor som hindrar mig från att minska antalet aktier ännu mer.
Jag brukar förklara min strategi som “Until more gainful opportunities arise”. Vid varje givet tillfälle vill jag att portföljen innehåller det absolut mest optimala och rationella. Om jag hittar en aktie eller investering som är bättre än någonting av det jag redan har i portföljen, då ska det sämsta i portföljen ut och det nya in. Lite som den där kroglögnen: en in – en ut! Så fort någonting läggs till utan att någonting tas bort, då minskar potentialen. Den sämsta i din “nya” portfölj ska helt enkelt ut.
Jag brukar provocera fram resonemang och reflektioner med 2 enkla frågor:
“Om du inte ägde aktien idag, skulle du köpa den?”
Om svaret är nej så ska aktien säljas direkt. Om svaret är nej och du inte vill sälja, då är du irrationell och agerar på känslor. På precis samma sätt tycker jag om att utvärdera befintliga innehav i portföljen:
“Kan du tänka dig att sälja aktien?”
Här blir det förstås precis tvärtom: om svaret är nej så ska du köpa fler.
Ju mer binärt du kan göra ditt beslutsfattande, desto mindre är sannolikheten att du gör fel.
Eller är det jag som har fel?
Mvh,
Snåljåpen
Med det resonemanget, bör man som pragmatisk investerare nyttja relativt kraftig belåning för att få en hävstång på sitt innehav. Företrädelsevis genom ett blancolån exempelvis NN Toppenlånet på 3,5% ränta. Ett blancolån just för att slippa risken för tvångsförsäljning vid kraftiga negativa kursrörelser.
Jag säger inte emot :). Just nu har jag dock inte tillräcklig conviction i aktierna jag äger för att vilja gå 150 % lång, eller ens 100 %, så jag pausar lite. Men jag håller helt med.
Mvh,
Snåljåpen
Tycker du missar helhetsbedömningen & poänger kring riskhantering. Jag tror det rationella är en balans mellan diversifiering eller diworsification. Hur resonerar du kring att ett ännu färre antal aktier är mer rationellt än vad du har nu?
Tack för bra blogg!
Poängen med dessa inlägg är ju inte att vara någon helhetsbedömning utan snarare att utmana det som alla kommit överens om som en allmän sanning. Det handlar förstås om att hitta en balans mellan det rationella och vad psyket klarar av, men att helt psykopatiskt försöka vara rationell kan vara en väldigt effektiv metod till att undertrycka sin rädsla.
Absolut är det en balans mellan diversifiering och diworsification som gäller. Grejen är dock att jag tycker rätt balans är betydligt färre innehav än vad de flesta verkar vara överens om.
Det mest rationella för mig skulle kanske vara 3 innehav med 33 % i varje, men jag har inte riktigt kommit dit än. Det är en mognadsprocess som får ta lite tid.
Mvh,
Snåljåpen
Det går inte att förutse någonting. Graham säger att man mer eller mindre ska ha 25-50% räntor eller cash. Eller ska man tro på Avanza babianer som tror exempelvis att Catena Media kommer vara värderat till 10-20-30-40 miljarder 2020-2024?
Svårt det där. Att vara rationell och säga “skulle jag köpa mer om min aktie går ned 50%?” makes no sense, eftersom det beror på varför den rasar. Man ska slå till vid bra lägen. Det är rationellt? Att slå till vid bra lägen :)….Att vara rationell är väl egentligen som att säga “Att vara vis” eller att vara “handlingskraftig” Luddigt ord. Personligen önskar jag att jag skulle kunna vara rationell i alla lägen alltid göra smarta beslut, vad trevligt det skulle vara…
Är det rationellt att äga aktier nu? Svar ja antar jag? 2% inflation ish… minusräntor (10 års ränta på 0,73%)… Räntebevis/räntefonder ger egentligen ingen avkastning…..Att ha ett jobb är rationellt… 3% löneökning ser det ut att vara som standard… är man tuff har man betydligt mer… jag har höjt min lön med 10 % per år i 3 års tid…. det är bra avkastning det? Företagen tar mer och mer risk och det syns i avkastningen mer och mer kulor rullar in… jag förlorade min poäng med min kommentar någonstans i mitten
Skulle du verkligen köpa Catena media och Avensia idag? Inte äns direktavkastning kan du luta dig emot…
Hela den där diskussionen om att öka när det går ner baseras ju just på det, att ingenting ska ha förändrats. Om dina antaganden har förändrats så är det förstås en helt ny match att spela.
Om det är rationellt att äga aktier nu? Äger du aktier som du med en objektiv bedömning skulle vilja äga oavsett marknad? Eller äger du aktier som egentligen är “för dyra” men du äger dem för att de är lägre värderade än annat på börsen? Det är en väldigt stor skillnad.
Jag köpte Avensia efter rapporten i fredags men har också minskat en hel del innan den pga. att värderingen kommit upp lite mer än vad jag skulle vilja. Catena Media äger jag inte längre men jag tycker inte värderingen är avskräckande.
Mvh,
Snåljåpen
Du låter som Richard Thaler – så självklart att det är vad man vill, men så svårt i förhållande till sin egen portfölj. Man blir kär i sina innehav och det är trist att sälja på rött. Regression to the mean är också svårt att hantera tycker jag 🙂
Offtopic map tidigare kommentar: saknar seriös diskussion om belåning. Om jag kan putta in pengar från lån med~1% ränta borde jag inte alltid göra det?
Bra att du påminner mig om Richard Thaler. Har tänkt läsa Quasi-Rational Economics länge, nu hamnade den högt på listan!
Frågan om belåning är i grunden enkel: Om du konsekvent avkastar mer än du betalar i ränta så ska du låna. Hur mycket man ska låna är dock inte glasklart… Det blir ju en fråga kring hur volatil portföljen blir, när du får margin-call, osv. Kanske bör man resonera kring sin övriga belåning med hus etc också?
Mvh,
Snåljåpen
Ja, det där funkar. Rationellt beslutande människor kör över känslodravlande vänstermänniskor fullkomligt på börsen, likt en pansarvagn modell rysk. De förlorar alla sina pengar och mer därtill fort. Visst är livet gött att leva, när rationellt tänk belönas så rikligt?
Det låter hemskt men ibland brukar jag lite skämtsamt säga att drömmen för en investerare vore att ha autism. Koll The Big Short och reflektera över Michael Burrys agerande. Hur många klarar rent psykologiskt av att kasta bort pengar dagligen för att en gång långt fram i tiden få avkastning? Inte många skulle jag säga, men det kan vara nästan orimligt rationellt.
Mvh,
Snåljåpen
En investerare utan strategi är lost i längden. En väl genomtänkt strategi vinner trots det inte alltid. Förlustaffärerna bör bli färre om investeraren har modet att genomföra den till 100%, vad som än händer.
Trots Snåljåpens rationella investerande, finns invändningar och frågetecken att räta ut, enligt de två kommentarerna.
Ingen vågar väl påstå att börsen är lätt att besegra finansiellt. De som har följt den tragiska utvecklingen i Fingerprintaktien vet vad jag talar om. Amerikanska hedgefonder med 100-tals miljarder i kapital styr Fingkursen efter eget gottfinnande genom blankning och framför allt nakenblankning (försäljning av aktier som inte existerar).
De kan göra detta i den trygga vetskapen om att svenska myndigheter inte agerar!
Vart vill jag komma med detta? Jo om det finns marknadskrafter som tillåts göra som de vill, hjälper inga strategier i världen.
Jag har genom åren tillämpat en strategi, som i 80% av fallen går med vinst om den tillämpas på vanliga aktier som inte blankas. I Fingaktien gör jag förlust med denna strategi, eftersom kursen slår hit och dit med hög vollatilitet.
Jag vet inte om Snåljåpen tillåter att jag berättar om den här.
Om så är fallet ge mig ett meddelande.
Många använder den och den borde få en större spridning.
Så när Buffett snackar om “our favourite holding period is forever”, då tycker du att han har fel? Ser du bara två lägen, antingen köp eller sälj? Vad med behåll?
Alltså, “Our favourite holding period is forever” är ju en bra riktlinje att ha när man köper in ett bolag, men att FAKTISKT HÅLLA någonting för alltid är ju ren idioti.
Det är klart läget “behåll” finns, men det är ju när man tycker något är köpvärt men redan har nått sitt tak i portföljen för hur stor del det får ha.
Mvh,
Snåljåpen
Varför är det ren idioti (förutsatt att fundamentat förblir starkt)? Tror du Marsfamiljen är eniga i det? Tror du Kamprad är enig i det? Tror du Legofamiljen är enig i det? Buffet menar ju det inte nödvändigtvis bokstavligt, endast om fundamentat håller sig.
Om fundamentat i det starka företaget förblir detsamma/bättre som när man först gick in, varför ska man då gå ut om man har en pengemaskin som fortsätter leverera starkt år efter år on avarage?
Alltså du kommer alltid ha känslor kopplade till dina investeringar, poängen är att försöka förstå de och förstå att andra personer har liknande eller olika känslor och utnyttja dem. När du säger, skulle jag köpa den har aktien nu, annars sälj så blir du ju “Mr Market”, en paranoid manodepressiv person som försöker springa snabbare än alla andra.
Så är det absolut, men genom extremt binära strategier och hardcore rationalism så kan man ganska effektivt undertrycka känslorna som dyker upp. Jag har iallafall lärt mig att när man begränsar problemet till ett matematiskt beslut så är det ganska svårt att ha känslor om det.
Men absolut, känslorna finns alltid där, det handlar om att hantera. Att alltid försöka maximera rationalismen är mitt sätt att hantera det på.
Mvh,
Snåljåpen
Jag tänker på ditt ställningstagande gentemot spelbolagen i ett tidigare inlägg. Visst är det rationellt, men knappast ruthless. Du gör avsteg från ditt primära mål (cash antar jag? 🙂 ) och exkluderar bolag av etiska skäl. Visst är det eftersträvansvärt att vara rationell, men ruthless? Ligger det verkligen i linje med din investeringsfilosofi?
Det är en bra poäng du kommer med absolut. Men “ruthless rationalism – within reasonable lines” blir inte en riktigt så bra tagline? 😉
Mvh,
Snåljåpen
Bra inlägg. Har helt klart haft samma tankar och det hela slutade upp i att investera helt mekaniskt i värdeaktier. Tror det är oundvikligt att involvera känslor i investeringsbeslut, vi har för många mänskliga brister för att helt eliminera dem. Speciellt när det gäller att förstå utvecklingen för företaget. Men genomgående för framgångsrika investerare är just att de är nästan fullt rationella och säkra på sin sak. Många imponerar i sin övertygelse i sina case där de helt ignorerar marknaden.
För att vara 100 % rationell så måste man nog sluta vara 100 % människa. Det går ju inte att bli helt rationell för att man har känslor osv. Jag tror dock att man genom att sträva mot 100 % rationalism kan undertrycka mycket av den värsta rädslan. Åtminstone funkar det för mig. Men förstås, även jag har känslor :(.
Mvh,
Snåljåpen
Investering är ingen mekanisk tillämpning även om man kan försöka göra det så genom olika tillämpningar som investerarfysikern. Investering är en konstform och de som är riktigt framgångsrika stock pickers kunde säkert lika gärna blivit musikproducenter eller filmregissörer, men av någon anledning föll finans framför deras fötter.
“Om du inte ägde aktien idag, skulle du köpa den?”
Om svaret är nej så ska aktien säljas direkt. Om svaret är nej och du inte vill sälja, då är du irrationell och agerar på känslor”
Håller inte med. Det kan vara så att en aktie inte är köpvärd men i färd med att bli uppvärderad och därför inte nått sin nivå som säljbar. Man kanske bara har 5-10% kvar till sin “mål värdering” och inte tycker att en nyinvestering har tillräckligt “margin of safety”.
Tror vi alla önskar vi hade en mekanisk strategi men letar man efter det verkar det som de beprövade metoderna som Investerarfysikern bloggar om är att föredra.
Absolut, många av de absolut bästa praktiserar ju också magkänsla, men det är få tillfällen när magkänslan används utan ett excelblad eller motsvarande. För oss utan “the gift” så tror jag att det är bäst att försöka vara så rationell man bara kan.
Det där med att sälja om du inte kan tänka dig att köpa, det beror förstås på om det finns andra investeringar tillgängliga. T.ex. 10 % uppsida kan ju vara bättre än cash med 0 % uppsida, precis som du är inne på. Jag använder det som ett bra tankeexperiment för att utvärdera vad det egentligen man har i sin portfölj och varför det finns där.
På tal om mekanisk investering, har du läst Quantitative Value av Tobias Carlisle? https://snaljapen.se/go/quantitative-value-adlibris Den ligger högt på min to-do. Lite som Joel Greenblatt men mer avancerat.
Mvh,
Snåljåpen
Kan rekommendera Guy Spier’s självbiografi “Education of a Value Investor”. I boken, som jag tycker är välskriven, kommer Guy fram till att det lönar sig att använda sig av checklistor för att förhålla sig “rationellt”. Bara du följer din checklista glömmer du inte något då du gör din due diligence, och om aktien går neråt kan du kolla upp hur du har kommit till din värdering samt om något ändrats eller det bara är Mr. Market som är lite galen.
Annars också så spelar hjärnan in väldigt mycket i investeringarna: håller på och läser Jason Zweigs “Your Money and Your Brain” och tror det är en av dom bättre investingsböckerna faktiskt – nu försöker jag att inte logga in varje dag och kolla på portföljen, och om jag gör det så stirrar jag sedan på en tabell i Google med målpris vs nuvarande pris för att undvika att göra misstag.
Har faktiskt läst Guy Spiers bok, tyckte den var rätt bra, framförallt det som du nämner. På samma tema har jag “The Checklist Manifesto” på min to-do!
Bra tips med Jason Zweig, den har jag inte läst!
Mvh,
Snåljåpen